Om språket

Det blir värre hela tiden. Svenska språkets förfall alltså. Inte ens rubriksättarna klarar vanliga uttryck längre. I Metro blir multisjuka Ulrika av med sin hjälp. ”Blir av med” implicerar att hon inte vill ha den.  Har hon önskat det länge? Nej, av artikeln framgår att kvinnan ifråga är lika sjuk som tidigare och givetvis önskar ha kvar alla assistanstimmar hon hittills haft. I radion häromdagen flippade programledaren mynt. Vad? Hittills har det gått bra att singla slant.
I radioandakten försöker man antingen modernisera eller så är känner man utan tvekan Guds intentioner för inte vädjas milt i konjunktiv om att ”Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig” utan det konstateras krasst i indikativ att ”Herren låter sitt ansikte lysa över oss”.  Helt säkert alltså.
I bekantskapskretsen får man en ”hint” om än det ena än det andra. Därför passar jag på att ge en vink om att det här landet är Sverige och huvudspråket är svenska. ”Hint” däremot är engelska.
Transportbranschen är ett skrämmande exempel vad gäller svensk språkvård. Det stuffas, strippas lashas, routas, releasas och kvoteras priser. När en språkligt förvirrad kund frågar efter frakt visar det sig att det inte är ett pris som önskas, utan en sändning som eftersöks. En annan kund undrar över sina containers ankomsttid och frågar på mail: ”När kan dem vara här?”  Hjälp. Det har inte gått bra för svenskalärarna på sistone. ”Dem” är en objektsform och kan självklart inte stå som subjekt i en sats.

Därmed inte sagt att inte nya ord behövs emellanåt. Nyordslistan från svenska språkrådet varje nyår speglar verkliga och spännande förändringar i samhället. För googlade, twittrade och bloggade gjorde vi inte direkt på 1900-talet. År 2012 henifierades och zlatanerades och man for på överklassafari i köttvärlden. Nu år 2013 äts 5:2-diet, köps bjudkaffe, publiceras selfies, diskuteras läxrut, snippgympas och e-sportas. Med detta tillönskas bloggläsare ett Gott Nytt Ord…eh, År 2014!

Om hamnen

Hamnen framför alla, Göteborgs hamn, uppmärksammades i förra söndagens GP. Trevligt, för det skrivs inte ofta i dagspressen om denna verksamhet som hela Sverige är beroende av. Göteborgs hamn är den enda nordiska hamnen stor nog för oceangående fartyg. Stora delar av Sveriges import- och exportflöden passerar via Göteborg på sin väg från och till andra delar av världen. De där 50 procenten av Sveriges BNP som tillkommer i samband med utrikeshandel är till oerhört beroende av fungerande hamnar. Stopp i hamnen orsakar snabbt problem och kostnader för industrierna och när hyllor gapar tomma i butikerna kan det vara av samma anledning. Ingen ligger med stora lager. Det märks minsann direkt de gånger vi har snökaos och andra oväder.
Dock, någonstans mitt i artikeln står att containervolymerna minskat med fyra procent på helåret. Ja, visst har det varit, lugnare i år och tydligen för flera av containerrederierna. Men vad? Minskar containertrafiken totalt sett? Det är i så fall historiskt. Varje förändring i konjunkturen syns snabbt i transportflödena, men generellt så har containeriserade transporter de senaste decennierna ökat ungefär dubbelt så snabbt som världsekonomin. Detta både för att transportflödena ökat när världshandeln ökat och för att mer gods förts över till containers från konventionella fartyg. Men nu minskar det? Ett trendbrott är inte omöjligt. Nu har det mesta som praktiskt går att flytta från konventionella fartyg till containers flyttats över. Inte ens bananerna kommer i kylfartyg längre utan i kylcontainers. Så det kan vara så att de kollegor som går i pension nu faktiskt tajmat sitt arbetsliv med kulmen på container-eran. Kanske går vi mot andra tider.
http://www.e-pages.dk/goteborgsposten/806/

Om läxhjälp

Förra nämndsmötet diskuterades bland annat läxhjälp. Läxhjälpens vara eller inte vara är en fråga som dykt upp alltmer i debatten i och med framväxten av läxhjälpsföretag. Att läxhjälp berättigar till RUT-avdrag både i grundskolan och i gymnasiet har skapat nya företag med en kundkrets av föräldrar som har ekonomiska förutsättningar, men inte tillräckligt med tid eller utbildning för att hjälpa sina barn med skolarbete. Nu ska Kungsbacka efter en motion från s inventera vad grundskolorna gör för att hjälpa barnen med läxor. Har man läxläsning på fritids? Avsätter man tid utöver ordinarie undervisning? Eller är det upp till familjerna?

Ja, resultatet ska bli intressant att se, men samtidigt är enligt min mening frågeställningen lite skev. Visst kan barnen ha läxor, men varför ska de nödvändigtvis ha läxor som måste engagera hela familjen eller släkten? Läxor borde väl vara repetition på sådant läraren gått igenom på lektionen – inte nya uppgifter och informationssökning som eleverna inte klarar själva. Modern teknik ger också möjligheter för elever att förbereda sig för en kommande lektion genom att t ex titta på en film eller läsa något som läraren lagt upp på nätet. Då kommer man ifrån problemet. Om barnen klarar sitt hemarbete oberoende av om föräldrar och närstående är oerhört välutbildade och engagerade – eller inte – då klarar också skolan sin kompensatoriska uppgift.

Om smink

Nyligen lärde jag mig att killar inte bloggar. Det är tjejer som bloggar och det är för att bloggar handlar om smink. Jaha, ursäkta då, eftersom jag inte visste det så har jag inte kommit till det ämnet. I en annan tid fick vi lära oss att allt är politik, så med tanken att denna blogg skulle handla rätt mycket om politik blir det ett inlägg om smink och shopping.

m, nNär man ser att ett märke nagellack marknadsför sig som ”fritt från formaldehyd”, så undrar man en del: Det vanliga är tydligen rejäla mängder formaldehyd i nagellacket. Blir naglarna verkligen snyggare av det? Hur mår lungorna när vi kletar på det? Hur transporterades formaldehyden från kemifabriken, till lacktillverkningen och sedan till butiken?  Hur går det ihop med strävan efter en giftfri vardag fri från ftalater, dieselpartiklar i luften, kemikaler i hemmet och besprutad mat och farligt gods på vägarna? Vad betyder egentligen det andra som står på innehållsförteckningarna på kosmetikprodukter? Det borde vara självklart att konsumentvaror är giftfria.

Inte långt bort från kosmetikbutiken ligger ett annat alternativ, Body Shop. Där har man gjort business av att köpa och sälja varor som tillverkats på hållbara, schyssta vis och utan att testa på djur. Några kvarter bort finns alternativboden Tuvan som i många år satsat på ekologisk mat och Fair Trade varor. Det är inte bara på valdagen vi väljer. Varje dag väljer vi hur vi ska förvandla våra surt förvärvade slantar till konsumentmakt. Det gäller att välja något hållbart; något långsiktigt bra.     

Om principer

På morgnarna plockar vi pendlare gärna med ett exemplar av Metro. Inte är det så högkvalitativ läsning alla gånger, men ett och annat intressant står där. Lite nyheter får man sig till livs och ett och annat lär man sig. Bland dagsfärska nyheter och ett myller av annonser smygs in en krönika av någon av Metros kolumnister. Vilken varierar och ämnena likaså. Ibland är det lärorikt. Till exempel den dagen vi fick lära oss om journalistiska principer. En viktigt journalistisk princip är visst att man skriver om det extraordinära, det som är annorlunda, utanför normen, inte det normala
och vardagliga.

Jaha ja, det förklarade en del. Här har vi andra som inte gått på journalisthögskolan gått omkring i villfarelsen att journalister försöker beskriva sanningen och berätta hur det är. Det finns ju områden i tillvaron där man inte själv är så noga bevandrad, men nej, då ska man inte vara så säker på att journalisters artiklar ger korrekt information. Hade man vetat det, hade man kanske oroat sig mindre; över läkarbesök, sjukdomar, olycksrisker, ålderdomen och andra små orosmoln på den annars ständigt klarblå västkust-ska himlen.

Om tiden

Alltså, om tiden mellan ”Overshoot Day”, numera den 20 augusti, då vi förbrukat naturens resurser för hela året och ”En Köpfri Dag” den 30 november. Det kan vara en tid att begrunda den västerländska livsstilen.  Statistikern Hans Rosling demonstrerar glädjande i animerade tabeller och diagram hur mycket bättre invånarna på jorden faktiskt fått det, åtminstone i genomsnitt. En hel del positivt har hänt i världen.  Men, varje år kommer ”Overshoot Day” allt tidigare i kalendern. Även utan att vara matematiker ser man att här går plus och minus uppenbarligen inte jämnt upp. Den förbättrade levnadsstandarden verkar ha kommit fram genom att vi snyltat på Moder Jords kapital – inte genom att vi lärt oss hushålla och använda resurser på rätt sätt.

För allas vår skull måste det vända och det fort. Kampanjer som ”En Köpfri Dag” eller ”Earth Hour” gör naturligtvis mycket lite i sig, men de stämmer till eftertanke. Vi är i skriande behov av en modern, hållbar livsstil, ett liv i samklang med naturen och med en giftfri vardag, en tillvaro som håller i nästa generation också och nästa och nästa och nästa.  

Om jobbskatteavdrag

Nu kommer som utlovat ett femte jobbskatteavdrag och höjd brytpunkt för statlig skatt.  Vi som har arbete borde väl jubla. Det kostar på att jobba och det kostar att jobba. Man har sålt friheten att disponera sin tid. Det går inte att välja om man ska ut på dagen eller stanna hemma. Det är bara att ge sig av på morgonen och vare sig det är med bil eller kollektivt så kostar det. Sedan verkar det som att var gång man deklarerar så har reseavdraget försämrats med en tusenlapp.  Jobbresandet och arbetandet upptar större delen av ens vakna tid. Om man inte dagligen orkar göra lunchlåda, så blir maten dyrare. Arbetskläder kostar också. Den som har någon slags kundservice eller representation i jobbet behöver hålla sig med en annan garderob än den privata. Sammantaget blir det en hel del kostnader som uppstår för att åka till jobbet. Så visst finns många skäl för jobbskatteavdrag och höjd brytpunkt tar bort marginaleffekter för vissa. Det är bra och jodå, alltid är det kul med mera pengar i lönekuvertet.

Men, om man blir arbetslös då? Eller sjuk och inte orkar längre? Eller inser att åren går och surfar in på minpension.se? Rätt vad det är kan sötebrödsdagarna vara över och det blir till att leva på en annan nivå. Så, spendera eller spara? Risk finns att det blir många som samlar i ladorna för att oron gnager.

Om kulturskolan

Läser Förskole- och grundskolenämndens budget. Där står vackra ord om ”skapande skola” och hur ”barns och ungas rätt till kultur” är en prioriterad fråga i kulturpolitiken i Sverige. Verksamhetscheferna uppmanas söka statliga medel till kulturella aktiviteter.
Samtidigt noterar föräldrar och lokalpressen hur en etablerad verksamhet som Kulturskolan i Kungsbacka fått försämrade villkor. Där finns tillgång till kvalificerade musiklärare som har möjlighet att komma ut till skolorna, om bara eleverna kan delta 20 minuter åt gången. Oftast har det spelats på en rast, men ibland har eleven fått gå några minuter från en lektion. Det är enligt förvaltningens tolkning av skollagen orimligt. Därför ska hela musiklektionen nu förläggas på rast eller efter skola och fritids.
Ska föräldrarna ta sig hem och köra fram och tillbaka till en musiklektion innebär det en halvdag i veckan med lönebortfall. Äldre barn kanske kan ta bussen själva, men har de inte rätt till skolkort ger busskortet en ökad kostnad på flera hundra kronor i månaden. Den som har musicerande barn och bor utanför centrum inser direkt att det gör musiklektioner till en ouppnåelig dröm för åtskilliga barn i glesbygd. Vi ska värna om barn rätt till kultur, men när en liten gosse eller tös till äventyrs vill utöva kultur genom eget spelande ställs stora hinder. Vi lever i en bakvänd värld.  

Om huvudbonader

Plötsligt händer det… eller njae, det kanske inte var så plötsligt, men:
På 1980-talet stred en sikhisk man förtvivlat mot Västtrafik för att få lova att köra spårvagn i sin turban. Han hade införskaffat sin huvudbonad i med uniformen matchande färg och material. På Västtrafik fick man visst panik.  Inte kunde man köra runt Göteborgs spårvagnar med turban. Det var otänkbart. Striden pågick länge, men någon turbanprydd förare har mig veterligt inte synts till i Göteborg till dags dato. När man landade på Heathrow eller Stansted under samma tidsperiod var något av det första man såg en hel hoper med uniformerad flygplatspersonal – många med matchande turbaner. Skillnaden i attityd bara två timmars flygresa bort var slående. 

I Göteborg syns fortfarande inga turbanklädda herrar i förarsätena på spårvagnar och bussar, men i morse på tåget, mötte en tågvärd i uniform toppad med hijab. Kanske har Göteborgare blivit lite mindre nervösa av för Sverige otraditionella klädesplagg. Tiderna förändras trots allt.

Om kyrkovalet

Nu börjar det dyka upp röstkort och valsedlar i brevlådan och på nätet diskuteras faktiskt en del kyrkliga frågor. Bland annat då frågan om vad Jesus egentligen tycker om politiska partier i kyrkan. Kyrkan känns inte som rätt forum för hård politisk debatt, men samtidigt står en kyrka som verkar i denna världen inte heller fri från vad som beslutas i politiska sammanhang. Medlemmarna och verksamheten påverkas positivt eller negativt av omgivningen. Man har ansvar för anställda och kyrkans medel att förvalta. Kyrkans medlemmar och besökare är heller inte bara kristna. De är samtidigt företagare och anställda, föräldrar och barn, friska och sjuka, fattiga och rika.
 
I en del församlingar i Kungsbacka finns visst bara en enda lista. Då blir det rena personval där man får kryssa sina tre kandidater. I andra församlingar finns flera listor. I Tölö och Fjärås är det många församlingsmedlemmar, som också är aktiva i Centerpartiet, så där ställer kristna centerpartister upp på en lista med partibeteckning. Hur som helst - glöm inte rösta söndagen den 15 september!

Om mobbning

Mobbning, kan man lagstifta mot det? Tja, mycket mobbare gör är redan olagligt, men kanske går det att skärpa delar av lagstiftningen. I Instagram-målen använde åklagaren nuvarande lagar och paragrafer och det räckte till åtal.  Om lagstiftningen är för klen för att leda till allmänt åtal, används den sällan i praktiken. Att själv driva ett enskilt åtal om förtal är det inte många utanför drottningens krets som har både inre styrka och ekonomiska medel till. Sedan är det ju ofta frågan om barn mot barn. Barn som behöver vägledning och som inte är straffmyndiga.   

Ett är säkert; finns något att åtala för, har redan en medmänniska farit illa. Sannolikt funderar inte mobbaren på om hen kommer åtalas för brottsrubriceringen förtal, misshandel, mobbning eller något annat. Det är andra mekanismer som styr gruppbeteenden, som det senast aktuella fallet med den urspårade nollningen på Lundsberg. Det viktigaste motmedlet är träget, systematiskt förebyggande arbete bland pedagoger, elever och föräldrar för en skolmiljö som inte accepterar nedvärderande tillmälen, hot och trakasserier. Det gäller vare sig det blir nya lagar eller ej.

Om höstterminsstart

Så rivstartade hösten med en första kompakt vecka fylld med möten. Det var gruppmöte och nämndmöte och det ena med det tredje. Det var i och för sig inte så många ärenden att behandla. Nämndmötet bestod till stor del av övningar på våra Ipads, eftersom digital dokumenthantering införs i höst. Misstänker starkt att lärarna längtade efter att återgå till att undervisa rara barn istället för virriga vuxna. Men, men, så småningom ska väl även vi politiker fatta galoppen och det blir som väl är fler övningstillfällen.

Några beslut fattades i alla fall, bland annat att godkänna en fristående förskola i Fjärås. Två förskollärare inspirerade av Reggio Emilia-pedagogiken tänker starta eget. Det blir positivt. I Fjärås har saknats alternativ till de kommunala förskolorna. När sådant kommer upp känns det bra att verka i ett parti som tydligt står för att behålla rätt och möjlighet att driva eget också i de gebit, där många kvinnor arbetar. Kvinnligt företagande kan givetvis främst växa i sektorer där många kvinnor har kunskap och erfarenhet och när människor får chans att förverkliga sina idéer är det utvecklande för hela samhället.

Om lärarutbildningen

I veckan skrev GP om hur lite studenter som i höst börjar lärarutbildningen i naturorienterande ämnen. Det var verkligen ett fåtal. De studenter som är intresserade av tekniska studier jämför förstås läraryrket med potentiella framtidsutsikter som ingenjör, både vad gäller arbetsuppgifter och lön. Då verkar tydligen ingenjörsyrket mer spännande; i alla fall är det mer oförutsebart hur det framtida yrkeslivet kommer att se ut. Vad gäller löneutvecklingen är det fortfarande ganska okänt hur de nya formerna med förstelärare och lektorer kommer att påverka inkomst och arbetsformer.

Nu kan man ändå undra hur dessa journalister har mätt antalet lärarstudenter. Sannolikt har de bara tittat på lärarhögskolorna i landet. Men numera har faktiskt både KTH och Chalmers en kombinerad ingenjörs- och lärarutbildning. Där går förstås en del elever som gärna undervisar i framtiden. Man kan också fråga sig hur möjligheterna ser ut att senare i livet omskola sig från ingenjör till lärare. Står den dörren öppen, så finns ändå vissa möjligheter att fylla tomrummet när dagens NO-lärare njuter av en välförtjänt pensionärstillvaro.  

Om toaletter

Besökte två länder under sommarsemestern; Tyskland och Grekland. Båda länder väl värda fler besök, men tala om kontraster. På autobahn kör den ena bilen nyare än den andra på lenaste asfalt. Varenda vägkrog man stannar på har toaletter som är fräschast tänkbara. De spolar automatiskt, sittringen roterar och rengör sig själv. Vatten, tvål och handduk styrs av sensorer. Som science fiction; fast på riktigt.

Så landar man på Kreta. Efter att har försökt undvika den minimala flygplanstoan styrs stegen mot damtoaletten och vad möter en där? Tja, första toan är visst trasig. Sittringen saknas, så det blir att vänta lite till. Så öppnas nästa dörr. Hm, ingen sittring där heller?! Det går sakta upp ett ljus. Nej, sådan lyx som sittringar finns visst inte alls. Toapapper finns i alla fall som väl är. Så det grekiska systemet: Avloppssystemen klarar inte papper, så ner med det i en papperskorg bredvid. Sedan ut i bussen och iväg på en lappad, knagglig asfaltväg.

Ja, ländernas ekonomier representerar Europas toppen och botten. Det märks – i alla fall på toa.

Om kött

Läste gårdagens ledare i GP. Skribenterna protesterar mot Centerpartiet nya förslag till jordbruksstöd och tycks tro att bara vi slutar stötta svensk mjölk- och köttproduktion så skulle svenska folket omvändas till vegetarianismen. Naturligtvis vore en ökad grönsakskonsumtion bra både för Moder Jord och för folkhälsan. Men alltså, hur ofta händer det att någon vänder vid köttdisken för att ”äh, den svenska filén var för dyr; jag tar broccoli istället”. Nej, det är knappast så vare sig konsumenterna i köttdisken eller restaurangernas inköpare fungerar. Det som händer är snarare att istället för svensk fläskfilé blir det dansk, istället för svenskt lamm blir det nyzeeländskt och istället för svensk oxfilé blir det kanske brasiliansk. Vår redan stora köttimport ökar och välfungerande jordbruk på nära håll läggs ner till förmån för mer eller mindre väl fungerande längre bort. Följderna blir långa transporter med de utsläpp som följer därav och sannolikt mer nerhuggen regnskog för att öka produktionen där borta. Nej, icke-subventionering av svensk matproduktion känns inte som en säker väg till bättre miljö i världen.

Om Facebook

Numera har de flesta ett Facebook konto för att följa vad som händer i omgivningen, kommentera och ”gilla” allehanda artiklar och mer personliga inlägg. En fantastisk möjlighet i Internets tidevarv. Men är fenomenet verkligen så nytt? Knappast. I min ungdom hade vi brevvänner och vi skickade roliga bilder och vykort i posten för att dela nya upplevelser med våra vänner.  Även gamla släktingar skickade brev och tidningsurklipp när de noterade något intressant. Människor har alltid velat dela med sig och sprida sina kunskaper och erfarenheter. Nej, det nya är egentligen bara tempot. Ingen behöver längre frankera ett brev och posta det i brevlådan för att sedan vänta flera dagar på att få ett svar tillbaka. Nej, nu räcker ett klick på ”gilla”, ett inlägg eller en kort kommentar och ”enter” för att omedelbart vara med i konversationen.
Frågan är varför många i den äldre generationen tror det är så komplicerat. Facebook och liknande nätverk borde passa särskilt bra för de som kommit upp i åren och har fysiskt svårt att ta sig ut och träffa folk. Unga, friska behöver röra på kroppen och kan ju ta sig fram till fots eller med bil, buss eller cykel på ett obehindrat sätt. Men äldre, mer fysiskt isolerade - tänk vad mycket trevligare de skulle ha och vad mycket mindre isolerade de skulle bli om de lärde sig hantera en surfplatta och ett Facebook-konto.

Om politiker

Alltså, politiker är väl inte kloka, eller? Nej, antagligen inte. Nog måste man vara smått galen för att ägna timmar av sin fritid åt att läsa kommun- eller nämndsbudgetar och allehanda förslag och planer. För att inte tala om alla möten. Det är årsmöten och andra partimöten, arbetsgruppsmöten, nämndsmöten och informationsmöten av olika slag. Den som vill kan nog utan större problem hitta något slags möte varenda dag som tycks informativt och användbart.  Slappa i tv-soffan i hemmets lugna vrå går helt att slippa.  
Men, så klart, politiker får ju finfina arvoden.  Ja, vissa möten ersätts förstås ekonomiskt. Även om nu en del fritidspolitiker är till åren komna och pensionärer, så behöver många andra tjänstledighet från arbetet. Men nej, timlönen totalt sett blir nog rätt medioker. Den som saknar engagemang och mest vill tjäna en extra hacka gör nog klokare i att skaffa sig något extraknäck. Men, intressant är det och till slut är terminens sista möten avklarade. Det blir några veckors rast och vila från dokument och möten och tid att njuta av sommar och semester.  

Om Fjärås skolor

Vi är oroade över den skillnad i standard som uppstår mellan skolorna i olika delar av Kungsbacka. I många områden byggs nytt och modernt, medan andra områden med gamla skolor får stå tillbaka. Skolorna i Fjärås har väntat länge på utbyggnad och renovering. Utbyggnad är budgeterad 2014-15, men någon konkret plan har fortfarande inte redovisats. En del av skolbyggnaderna är i dåligt skick, andra är inte anpassade för moderna undervisningsmetoder. Dessutom har Fjärås Bräckaskolan för närvarande platsbrist. För en hållbar utveckling där man på längre sikt kan bibehålla en god kvalitet på undervisningen och behålla den engagerade personalen i verksamhetsområdet behövs stora förbättringar.
Även övrig utveckling av Fjärås hämmas av otillräcklig skolkapacitet. Bostäder och samhällsservice utvecklas inte optimalt så länge som Fjärås skolor får stå tillbaka för utbyggnader i andra delar av Kungsbacka. Det som byggs i närområdet är på enskildas initiativ, men i Fjärås finns utrymme för ytterligare bostäder, verksamheter och service.
"Vi ser hela landet"
Centerpartiet, Fjärås skolgrupp
genom Karin Green

Om euron

Valutakomplikationerna i ett eventuellt nytt faktureringssystem väckte minnen. Minnen från förra jobbet där mycket var på tyska och alla priser skulle räknas om till och från euro. Minnen från folkomröstningen om euron där vi alla röstade; och långt tillbaka varvet som lär ha köpt i mark och sålt i dollar, alltmedan marken steg och dollarn tappade. Utrikeshandel var och är inte riskfritt.

Många starka åsikter kom till uttryck vid folkomröstningen. Med tanke på alla euro-kriser som varit sedan dess, så var det väl tur att vi inte gick med. Men i grunden lär det vara andra bakomliggande orsaker än den gemensamma valutan som avgör euro-ländernas ekonomiska ställning; och tänk vad enkelt det varit. Samma valuta överallt i Europa, aldrig behöva växla pengar eller gardera för kursrisk på den europiska hemmamarknaden. Olika valutor komplicerar. Även inom landet vill somliga företag betala i sek, andra i euro eller dollar beroende på var de har intäkter. Det tar tid och kraft som kunde använts till produktivt arbete. Kanske svenska företag ibland prisar ut sig när man garderar för kursförluster och våra importvaror blir onödigt dyra. Det kostar förstås att ordna med valutakonton, terminsvalutor och annat smått och gott som bankerna gärna säljer.

Om transporter

De flesta transporter är onödiga menade någon på Facebook. Ja, ibland undrar man ju – och förundras.  Äpplena och den andra frukten är väl en sak. När vi har vår, skördar de för fullt på södra delen av jordklotet och kaffe, kakao och en del annat växer väl inget vidare i vårt klimat förstås. Att ta hand om färskvarorna blir då en slags världshushållning.
Men före påsk, när det vräker in containers med lammkött från Nya Zealand. Där har man ju verkligen lyckats med att maximera transportsträckans längd. Det går faktiskt inte att komma längre bort än så. Vi har väl får i Sverige och i Europa? Har sett en massa får i Sverige och i Skottland kryllade det vad jag minns av får och lammungar på ängar och bergssluttningar. När det skickas containers med ”wooden splints” från Chile till Vetlanda? Visst finns det träd i Småland. Jag har då bestämt för mig att vi körde igenom skogspartier när vi var i Vimmerby. De borde duga till trästickor. Det kan ju inte behövas några gigantiska träd till det. När samma företag, år ut och år in, skickar pallar till Tyskland för desinficering i någon tekniskt avancerad anläggning, hellre än att investera i en anläggning här eller när kalvkorven får åka från Skåne till Polen för att skivas och paketeras där? Vad hände för övrigt med Italiens och med Spaniens skoindustri? Det är säkert jättefina vårskor som kommer åkande från Dominikanska Republiken. Men ändå, ska allting verkligen tillverkas i ”Långtbortistan”? På något vis känns det faktiskt just onödigt.

Om vab, vob, jobb

Alltså, hela ordet vobba är ett felslut; som en sådan där geometrisk synvilla. Att vobba är i sig en omöjlighet. Arbete utförs på arbetsgivarens uppdrag och bekostnad. Den som är hemma med sitt sjuka barn vabbar på försäkringskassans och ytterst våra skattemedels bekostnad. Därför mötas aldrig de två. Det är antingen det ena eller det andra. Om det sjuka barnets förälder istället kollar jobbmail eller förbereder ett kundbesök, ja då har vabbandet övergått i arbete och ska följaktligen bekostas av arbetsgivaren. Den som sköter diverse arbetsuppgifter hemifrån, hen arbetar. Arbetsgivare ska inte gynnas av att personal som är hemma för vab ändå jobbar. Anställda ska naturligtvis kunna ersätta varandra i händelse av egen eller ett barns sjukdom.  Vem vill att våra skattepengar ska användas till att subventionera arbetsgivare som inte anställer tillräckligt med personal? Som inte sätter in vikarier eller fördelar arbetet så att sjukdomsperioder går att överbrygga? Då ger man arbetsgivare som ignorerar den psykosociala arbetsmiljön ekonomiska fördelar framför de som har ett annat synsätt. Nej, arbete är arbete och sjuka barn har rätt till förälderns odelade omtanke och uppmärksamhet. Är barnet på bättringsvägen och leker självt, så varsågod och slå på datorn, men kalla det inte för vobba eller något annat obskyrt. Kalla det för vad det är, att arbeta hemifrån. Alltså att jobba med ”j” och ingen annan begynnelsebokstav.

Om pensionen

På arbetslivets kapplöpningsbana jagar vi fram i ett ständigt ökande tempo, men det hägrande målet, pensionen verkar flytta sig allt längre bort. Både orange och rött kuvert har landat i brevlådan, men för att få samma andel lön i pension som tidigare generationer förutsätts vi nu arbeta ytterligare månader eller till och med år, beroende på när vi kom till världen. Pengarnas tryter och pensionssystemet ska utredas igen för att pengarna ska räcka till i slutändan. Medlet lär bli att få Sveriges befolkning att arbeta längre, men hur ska det fungera för den enskilde? Förslag har framförts om att skjuta upp möjligheten att ta ut pension i ytterligare två år, till 63 år. Samtidigt skulle man då förlänga rätten att arbeta kvar ytterligare två år, till 69 år. Är det verkligen realistiskt? Dagens arbetsliv är krävande, många gånger både fysiskt och psykiskt. Företag utsatta för internationell konkurrens eller utländska företag med verksamhet i Sverige, har knappast intresse av att behålla äldre, som inte hänger med i tempot. Finns inte rätt personal att tillgå, så hittar man en annan lösning, här eller utomlands. Hur ska den orka som vid hög ålder snabbt ska pressa in kunskaper om nya datorprogram, nya produkter och nyordningar i form av interna omorganisationer? Eller den som har ett fysiskt tungt arbete?

Många människor är som väl är friska och krya långt upp i åren, men hur blir det när det är stora ålderskillnader i ett parförhållande?  Om Kålle är 75 när Ada är 65? Eller när den ena parten i ett förhållande är sjuklig? Det blir svårt att vårda en anhörig och samtidigt gå vidare i arbetslivet som om ingenting förändras med stigande ålder. Naturligtvis är det positivt i den mån äldre kan, vill och orkar fortsätta jobba och ge sitt bidrag till den gemensamma välfärden, men pensionssystemet måste ha rejält stor flexibilitet för att fungera bra för alla.

Om Twitter

Twitter definieras alltså som en mikroblogg där meddelanden får vara maximalt 140 tecken långa. Det är inte helt enkelt att formulera något kärnfullt på 140 tecken. Det är klart. Det kan vara nog så svårt att formulera en åsikt i en insändare på maximalt 1500 tecken. Så vad händer? Fattar man sig oerhört kort på Twitter? Njae, det varierar minsann. De 140 tecknen kan innehålla en bild eller en länk. Gott så. Men inte nöjer sig användarna med detta. Nej då, somliga drar ut på sin text i fem, sex, sju, tio tweets direkt efter varandra. Men hallå, då har man väl inte förstått poängen? Meningen var just att fatta sig kort. Klarar man inte det så finns det bloggar till förfogande som inte är mikro = µ (my), alltså väldigt litet. Ska man följa några twittrare, så vill man väl se tweets från fler än en person i sitt flöde?

Ett annat obegripligt fenomen är varför politiker ska referera fotbollsmatcher eller melodifestivalen? Visst, någon enstaka tweet för att visa sitt intresse för fotboll eller någon annan sport, men är det någon som följer en politiker på Twitter för att få senaste nytt i Allsvenskan? Vill man ha sportreferat så följer man rimligen en sportreporter eller tidning. Vill man veta hur det går i melodifestivalen, så slår man väl på Tv:n. Så finns det de som svär. Inte så ovanligt i levande livet förstås, men hur ser det egentligen ut i skrift? Lockar en politiker seriösa följare om det första som möter en intresserad är en mening som innehåller svärord? Knappast. Visst är en hel del intressant på Twitter, men emellanåt är man tacksam att knappen avfölj finns och fungerar.

Om yrkesval

Alltså, ibland undrar man. Hur ska ungdomar kunna välja utbildning och yrke när så många vuxna nedvärderar sina egna yrken? Har vi alla valt så fel att det inte går att rekommendera samma val till unga i vår omgivning? Ändå tragglar vi på i gamla invanda fotspår. Hur är det möjligt? Är vi verkligen så missnöjda? Knappast. De flesta av oss har nog ändå hittat en plats i arbetslivet där det känns att vi passar in och faktiskt gör lite nytta. Men lönen kanske är kass? Det må så vara i vissa fall, men i de flesta fall är nog även lönen ganska resonabel. Det är ju ändå så att oavsett yrke, så planar lönekurvan ut efter några år och så får man finna sig i att ungefär samma summa trillar in på lönekontot varje månad. Gör den bara det, så har vi ju valt rätt så till vida att yrkesvalet har lett till regelbundet arbete. Det är förmånligt och värt att rekommendera till unga. Yrket ger alltså jobb; det är faktiskt något som behövs och som uppskattas så till den grad att någon vill betala ut lön. Då är det väl värt att rekommendera till en ungdom?
Ibland känns det som vuxna behöver tänka till lite, sluta klanka på det egna yrket. Oavsett om det råkat bli arbete som kontorist, lärare, busschaufför, sjuksköterska, städare, kock, banktjänsteman eller något annat, så är det väl lika bra att erkänna: Har man varit i yrket flera år, så är det nog ändå ett hyfsat bra jobb. Dags att vi vuxna är lite mer positiva. Man ska ju börja med sig själv, så: yippie för transportsektorn, ständigt nya utmaningar, nya trafiker, krånglande datorprogam, telefoner och trilskande kunder. Inte en långtråkig dag på ett par decennier!

Om Framtidsbygget

Efter helgerna blev det till slut läsning av Centerns förslag till idéprogram. Till stor del välformulerad ideologisk text; främst om värden som frihet och självbestämmande, stad och på landsbygd, samt vikten att tänka långsiktigt ekonomiskt och ekologiskt hållbart i alla beslut. Ändå blev det sådan debatt i media? Jo, några konstigheter har smugit sig in. En mening som innehåller en öppning för polygami; något som verkligen inte hör hemma i ett modernt samhälle. Det praktiseras i ojämställda länder där kvinnor saknar möjligheter till egen försörjning och löper stora risker som ensamstående eller änka. Det är naturligtvis inte något eftersträvansvärt.  

Fri invandring då? Svårlöst i dagens värld där många är arbetslösa och flyktingar desperat söker sig till länder med fred.  Finns möjligheter för de människor som kommer hit att hitta bostäder och arbeten? I storstäderna är ju bostadsbristen dessvärre väl känd och många bor trångt. Det behövs arbetskraft och det finns bostäder i vissa kommuner, men är det där immigranterna vill bosätta sig? På lång sikt kan nog EU-området komma att utvidgas och det kan gå att göra bilaterala avtal med fler länder. Det ger ju ömsesidiga möjligheter. Utvecklingen går framåt i världen och möjligheter till ett gott liv öppnar sig i åtskilliga länder som tidigare var fattiga.

Hur tänkte man om skolplikten? Nog ska vi ha koll på barnen att de har vettig sysselsättning på dagarna och tar del av en fullständig utbildning. Det är väl problem ändå med elever som uteblir från skolan av olika anledningar. Dessutom finns en del föräldrar som skulle vilja hålla sina barn från vissa ämnen, som religion, sexualkunskap eller idrott och föräldrar som har svårt att klara att hjälpa till med läxläsning. Vi har redan fantastiskt många möjligheter att välja skolform efter barnens och familjens önskemål. Hemundervisning kanske kan fungera till någon del, men skolan ska också ge en demokratisk fostran och för det krävs ett socialt sammanhang.

Ska bli intressant att se slutversionen i mars. Det lär bli både ändringar, tillägg och strykningar.