Om bakvänd politik

Loggar in på Facebook på lunchen. Scrollar lite upp och ner. Hör samtidigt i bakgrunden hur en kollega ringer ett privatsamtal på mobilen. Det är verkligen privat; samtalet förs på swahili, så ingen annan fattar ett jota. Läser ett inlägg om hur CUF ska bemöta SDs invandrarfientliga argument i kommande debatter och slås av det bakvända. Centerpartiet, med 100 år på nacken och många äldre medlemmar, bejakar nya inslag i vårt land. Både vad gäller människor som kommer hit och den nya It-teknikens möjligheter i skolan, vården och på landsbygden. SD, å andra sidan, med många unga killar som medlemmar, drömmer sig tillbaka till ett homogent land som är tveksamt om det någonsin funnits. Det går hur som helst inte att backa bandet. Dagens Sverige går framåt i mångfaldens tecken. Det är bara att konstatera och njuta av en allt läckrare blandning av språk och kulturer, fascineras av mixen av mat och traditioner och hur göteborgska lätt kan blandas med engelska, tyska, polska och swahili – på en och samma arbetsplats. 

Om kulturskolan

Läser Förskole- och grundskolenämndens budget. Där står vackra ord om ”skapande skola” och hur ”barns och ungas rätt till kultur” är en prioriterad fråga i kulturpolitiken i Sverige. Verksamhetscheferna uppmanas söka statliga medel till kulturella aktiviteter.
Samtidigt noterar föräldrar och lokalpressen hur en etablerad verksamhet som Kulturskolan i Kungsbacka fått försämrade villkor. Där finns tillgång till kvalificerade musiklärare som har möjlighet att komma ut till skolorna, om bara eleverna kan delta 20 minuter åt gången. Oftast har det spelats på en rast, men ibland har eleven fått gå några minuter från en lektion. Det är enligt förvaltningens tolkning av skollagen orimligt. Därför ska hela musiklektionen nu förläggas på rast eller efter skola och fritids.
Ska föräldrarna ta sig hem och köra fram och tillbaka till en musiklektion innebär det en halvdag i veckan med lönebortfall. Äldre barn kanske kan ta bussen själva, men har de inte rätt till skolkort ger busskortet en ökad kostnad på flera hundra kronor i månaden. Den som har musicerande barn och bor utanför centrum inser direkt att det gör musiklektioner till en ouppnåelig dröm för åtskilliga barn i glesbygd. Vi ska värna om barn rätt till kultur, men när en liten gosse eller tös till äventyrs vill utöva kultur genom eget spelande ställs stora hinder. Vi lever i en bakvänd värld.