Om jämställda pensioner

Idag kom vår insändare in i Kungsbackaposten:

Frihet på äldre dagar – för alla

85 procent av dagens fattigpensionärer är kvinnor. Många tror att framtidens pensioner automatiskt kommer att vara mer jämställda. Men om pensionssystemet inte förändras ser prognoserna än sämre ut när dagens unga tjejer blir pensionärer. Därför har Centerkvinnorna, Sveriges största politiska kvinnoförbund, klubbat igenom ett omfattande förslag för jämställda pensioner – här följer ett urval av våra 40 åtgärdsförslag:

• Höjd garantipension tycker vi i Kungsbackabygdens Centerkvinnor är det viktigaste förslaget. 80% av garantipensionärerna är kvinnor.
• Politiken ska som arbetsgivare ta ansvar för jämställda löner och rätt till heltid.
  Lagen om valfrihet, LOV, ger kvinnor fler arbetsgivare att välja mellan och möjlighet att starta eget i vårdsektorn. Lokalt vill vi att Kungsbacka kommun tar sitt ansvar som arbetsgivare.
• Möjligt att överlåta individuella pensionsrätter även från inkomstpensionen till partner med gemensamma barn.
  Om man väljer att en part utför mer obetalt arbete måste det vara möjligt att överlåta pensionsrätter.
• Tillåt överlåtelse av tjänstepension. 
• Ökad information om tidiga val som påverkar pensionen. Information ska riktas speciellt till unga, så att de kan göra informerade val. Skolan ska ge privatekonomisk undervisning med genusperspektiv.

Centerkvinnornas 40 åtgärder är ett omfattande och långsiktigt hållbart förslag som ger en god början till ett jämställdhetssäkrat pensionssystem.

Marie Andersson
Karin Green
Kungsbackabygdens Centerkvinnor

Om pensionen

På arbetslivets kapplöpningsbana jagar vi fram i ett ständigt ökande tempo, men det hägrande målet, pensionen verkar flytta sig allt längre bort. Både orange och rött kuvert har landat i brevlådan, men för att få samma andel lön i pension som tidigare generationer förutsätts vi nu arbeta ytterligare månader eller till och med år, beroende på när vi kom till världen. Pengarnas tryter och pensionssystemet ska utredas igen för att pengarna ska räcka till i slutändan. Medlet lär bli att få Sveriges befolkning att arbeta längre, men hur ska det fungera för den enskilde? Förslag har framförts om att skjuta upp möjligheten att ta ut pension i ytterligare två år, till 63 år. Samtidigt skulle man då förlänga rätten att arbeta kvar ytterligare två år, till 69 år. Är det verkligen realistiskt? Dagens arbetsliv är krävande, många gånger både fysiskt och psykiskt. Företag utsatta för internationell konkurrens eller utländska företag med verksamhet i Sverige, har knappast intresse av att behålla äldre, som inte hänger med i tempot. Finns inte rätt personal att tillgå, så hittar man en annan lösning, här eller utomlands. Hur ska den orka som vid hög ålder snabbt ska pressa in kunskaper om nya datorprogram, nya produkter och nyordningar i form av interna omorganisationer? Eller den som har ett fysiskt tungt arbete?

Många människor är som väl är friska och krya långt upp i åren, men hur blir det när det är stora ålderskillnader i ett parförhållande?  Om Kålle är 75 när Ada är 65? Eller när den ena parten i ett förhållande är sjuklig? Det blir svårt att vårda en anhörig och samtidigt gå vidare i arbetslivet som om ingenting förändras med stigande ålder. Naturligtvis är det positivt i den mån äldre kan, vill och orkar fortsätta jobba och ge sitt bidrag till den gemensamma välfärden, men pensionssystemet måste ha rejält stor flexibilitet för att fungera bra för alla.