Om kvinnokraft

Karin är ett vackert namn och ett namn som kan bäras med stolthet. Det märks snart vid läsning av centerpolitisk kvinnohistoria i boken ”Kvinnor som gjort skillnad”. Karin i C är Karin med K som i kraft, kunskap, kvalitet. 
Det är namn som Karin Söder, som blev utrikesminister år 1976 i en tid då en kvinna på den posten var närmast otänkbart. Vid något möte lär hon ha blivit tillfrågad vems fru hon var. Senare, år 1986, blev hon också Sveriges första kvinnliga partiledare. Karin Andersson engagerade sig med barnens bästa för ögonen för ett mer jämställt och barnvänligt samhälle och arbetsliv. Hon arbetade som jämställdhetsminister med Sveriges första lagstiftning på området och inrättandet av JämO år 1979. År 1992-97 hade Karin Starrin uppdrag i riksdagen. Sedan blev hon första kvinnliga landshövding för vårt vackra Halland samt på 2000-talet generaldirektör för Tullverket.
Så finns förstås en hel del kvinns med andra namn som gjort starka insatser. På transportpolitikens område var i början av 2000-talet Görel Thurdin ordförande för Jämställdhetsrådet för transporter och IT. Hon konstaterade dessvärre att i Vägverket, Banverket och Luftfartsverket fanns då knappt några kvinnor och verkade för en mer jämställd representation.
Den som vill veta mer om historiska centerkvinnor rekommenderas ägna några timmar åt denna bok.
Men detta är väl passé? Jovisst, men ett partis historia säger en del om vilken typ av människor som ansluter sig och därmed en del om framtiden.