Om kvinnokraft

Karin är ett vackert namn och ett namn som kan bäras med stolthet. Det märks snart vid läsning av centerpolitisk kvinnohistoria i boken ”Kvinnor som gjort skillnad”. Karin i C är Karin med K som i kraft, kunskap, kvalitet. 
Det är namn som Karin Söder, som blev utrikesminister år 1976 i en tid då en kvinna på den posten var närmast otänkbart. Vid något möte lär hon ha blivit tillfrågad vems fru hon var. Senare, år 1986, blev hon också Sveriges första kvinnliga partiledare. Karin Andersson engagerade sig med barnens bästa för ögonen för ett mer jämställt och barnvänligt samhälle och arbetsliv. Hon arbetade som jämställdhetsminister med Sveriges första lagstiftning på området och inrättandet av JämO år 1979. År 1992-97 hade Karin Starrin uppdrag i riksdagen. Sedan blev hon första kvinnliga landshövding för vårt vackra Halland samt på 2000-talet generaldirektör för Tullverket.
Så finns förstås en hel del kvinns med andra namn som gjort starka insatser. På transportpolitikens område var i början av 2000-talet Görel Thurdin ordförande för Jämställdhetsrådet för transporter och IT. Hon konstaterade dessvärre att i Vägverket, Banverket och Luftfartsverket fanns då knappt några kvinnor och verkade för en mer jämställd representation.
Den som vill veta mer om historiska centerkvinnor rekommenderas ägna några timmar åt denna bok.
Men detta är väl passé? Jovisst, men ett partis historia säger en del om vilken typ av människor som ansluter sig och därmed en del om framtiden.

Om föräldraförsäkringen:

Minsann! Ibland blir det som man vill, fast man inte tror det. Motionerade i våras om att föräldrar borde få spara en del föräldrapenningdagar hela barnets skoltid. Centerkvinnorna gick inte på min linje, men nu kommer regeringen med ett förslag i den riktningen.  Det är bra av flera anledningar. De flesta föräldrar har problem att få ihop fem veckors semester med skollov och studiedagar med mera. De kontaktdagar som förr fanns för att ge föräldrar en inblick i skolbarnets vardag är avskaffade. Den som jobbar heltid och kontorstider vill väl någon gång få träffa sitt barn på dagtid också? Kvinnor stannar ibland väldigt många år i mindre lönsamt deltidsarbete för den skull. Å andra sidan har en hel del pappor vid nuvarande åttaårsgräns fortfarande inte tagit ut alla sina föräldradagar. Då förfaller dagarna; fast barnet fortfarande är barn och pappan fortfarande pappa. Nu erbjuds respit tills barnet är tolv år och förhoppningsvis tar därmed fler chansen att leva mera pappaliv.
En höjning av grundbeloppet är positivt och var ett av Centerkvinnors förslag. Ungdomar kommer in i arbetslivet allt senare och att få barn som student borde inte behöva betyda ekonomisk katastrof. Nu blir det i alla fall något bättre. Att föräldraförsäkringen riktas in på de första barnaåren är också rätt och rimligt. Det är ju grundtanken; att föräldrar ska kunna vara hemma med sitt lilla barn - inte att kommuner ska kunna snåla in på invandrarkvinnors svenskaundervisning. Större flexibilitet och valfrihet är av godo. I dagens Sverige ser familjer väldigt olika ut. Familjer har ett barn eller åtta, föräldrar är femton eller femtio och traditioner trängs med nya ideal. För att tillvaron ska fungera för alla behöver föräldraförsäkringen bestå av en palett av alternativa möjligheter.