Om internet

Denna sommar har det åskat lite… minst sagt. Bland annat på grund av det har vi haft fungerande internet hemma i typ två veckor på hela sommaren. Det ena felet har avlöst det andra – åsknedslag i Telias station, neddragen ledning blandat med även för teknikerna närmast obegripliga fel. Inte blir man direkt glad heller när en timme väntetid i telefonkö slutar med ”klick – ett tekniskt fel har uppstått, var god försök igen senare”.

Efter en kort tid utan internet inser man verkligen hur beroende vi gjort oss av tekniken. Vi förutsätts inte bara kolla nyheter, adresser och öppettider över nätet. Vi förväntas också göra våra bankärenden, handla, kontakta Försäkringskassan, Transportstyrelsen, Skattemyndigheten och andra myndigheter över nätet. Äldre har larm kopplade till internet.  Våra barn får skoluppgifter som ska både hämtas och lämnas in on line. (Hjälp, tänk om alla dessa fel uppstått under terminen!) Den som inte har tillgång till en rimligt snabb uppkoppling får svårt att sköta sina ärenden och göra sig hörd i olika sammanhang. I detta närmast totala beroende av fungerande Internet har tydligen Kungsbacka kommun sämst utbyggt bredband i Halland. Här behövs verkligen en uppryckning för att komma i nivå med övriga kommuner och uppfylla Alliansregeringens mål om att 90 % av hushållen ska ha bredbandstäckning senast år 2020. Tack vare press från Centerpartiet fördubblades i våras pengarna till bredband i Landsbygdsprogrammet, från ca 1,6 miljarder till 3,25 miljarder kronor. Förhoppningsvis ser vi snart effekter i denna kommunen, som har så stor andel lantlig bebyggelse.

Om Facebook

Numera har de flesta ett Facebook konto för att följa vad som händer i omgivningen, kommentera och ”gilla” allehanda artiklar och mer personliga inlägg. En fantastisk möjlighet i Internets tidevarv. Men är fenomenet verkligen så nytt? Knappast. I min ungdom hade vi brevvänner och vi skickade roliga bilder och vykort i posten för att dela nya upplevelser med våra vänner.  Även gamla släktingar skickade brev och tidningsurklipp när de noterade något intressant. Människor har alltid velat dela med sig och sprida sina kunskaper och erfarenheter. Nej, det nya är egentligen bara tempot. Ingen behöver längre frankera ett brev och posta det i brevlådan för att sedan vänta flera dagar på att få ett svar tillbaka. Nej, nu räcker ett klick på ”gilla”, ett inlägg eller en kort kommentar och ”enter” för att omedelbart vara med i konversationen.
Frågan är varför många i den äldre generationen tror det är så komplicerat. Facebook och liknande nätverk borde passa särskilt bra för de som kommit upp i åren och har fysiskt svårt att ta sig ut och träffa folk. Unga, friska behöver röra på kroppen och kan ju ta sig fram till fots eller med bil, buss eller cykel på ett obehindrat sätt. Men äldre, mer fysiskt isolerade - tänk vad mycket trevligare de skulle ha och vad mycket mindre isolerade de skulle bli om de lärde sig hantera en surfplatta och ett Facebook-konto.