Om Facebook

Numera har de flesta ett Facebook konto för att följa vad som händer i omgivningen, kommentera och ”gilla” allehanda artiklar och mer personliga inlägg. En fantastisk möjlighet i Internets tidevarv. Men är fenomenet verkligen så nytt? Knappast. I min ungdom hade vi brevvänner och vi skickade roliga bilder och vykort i posten för att dela nya upplevelser med våra vänner.  Även gamla släktingar skickade brev och tidningsurklipp när de noterade något intressant. Människor har alltid velat dela med sig och sprida sina kunskaper och erfarenheter. Nej, det nya är egentligen bara tempot. Ingen behöver längre frankera ett brev och posta det i brevlådan för att sedan vänta flera dagar på att få ett svar tillbaka. Nej, nu räcker ett klick på ”gilla”, ett inlägg eller en kort kommentar och ”enter” för att omedelbart vara med i konversationen.
Frågan är varför många i den äldre generationen tror det är så komplicerat. Facebook och liknande nätverk borde passa särskilt bra för de som kommit upp i åren och har fysiskt svårt att ta sig ut och träffa folk. Unga, friska behöver röra på kroppen och kan ju ta sig fram till fots eller med bil, buss eller cykel på ett obehindrat sätt. Men äldre, mer fysiskt isolerade - tänk vad mycket trevligare de skulle ha och vad mycket mindre isolerade de skulle bli om de lärde sig hantera en surfplatta och ett Facebook-konto.

Om yrkesval

Alltså, ibland undrar man. Hur ska ungdomar kunna välja utbildning och yrke när så många vuxna nedvärderar sina egna yrken? Har vi alla valt så fel att det inte går att rekommendera samma val till unga i vår omgivning? Ändå tragglar vi på i gamla invanda fotspår. Hur är det möjligt? Är vi verkligen så missnöjda? Knappast. De flesta av oss har nog ändå hittat en plats i arbetslivet där det känns att vi passar in och faktiskt gör lite nytta. Men lönen kanske är kass? Det må så vara i vissa fall, men i de flesta fall är nog även lönen ganska resonabel. Det är ju ändå så att oavsett yrke, så planar lönekurvan ut efter några år och så får man finna sig i att ungefär samma summa trillar in på lönekontot varje månad. Gör den bara det, så har vi ju valt rätt så till vida att yrkesvalet har lett till regelbundet arbete. Det är förmånligt och värt att rekommendera till unga. Yrket ger alltså jobb; det är faktiskt något som behövs och som uppskattas så till den grad att någon vill betala ut lön. Då är det väl värt att rekommendera till en ungdom?
Ibland känns det som vuxna behöver tänka till lite, sluta klanka på det egna yrket. Oavsett om det råkat bli arbete som kontorist, lärare, busschaufför, sjuksköterska, städare, kock, banktjänsteman eller något annat, så är det väl lika bra att erkänna: Har man varit i yrket flera år, så är det nog ändå ett hyfsat bra jobb. Dags att vi vuxna är lite mer positiva. Man ska ju börja med sig själv, så: yippie för transportsektorn, ständigt nya utmaningar, nya trafiker, krånglande datorprogam, telefoner och trilskande kunder. Inte en långtråkig dag på ett par decennier!