Om läxhjälp

Förra nämndsmötet diskuterades bland annat läxhjälp. Läxhjälpens vara eller inte vara är en fråga som dykt upp alltmer i debatten i och med framväxten av läxhjälpsföretag. Att läxhjälp berättigar till RUT-avdrag både i grundskolan och i gymnasiet har skapat nya företag med en kundkrets av föräldrar som har ekonomiska förutsättningar, men inte tillräckligt med tid eller utbildning för att hjälpa sina barn med skolarbete. Nu ska Kungsbacka efter en motion från s inventera vad grundskolorna gör för att hjälpa barnen med läxor. Har man läxläsning på fritids? Avsätter man tid utöver ordinarie undervisning? Eller är det upp till familjerna?

Ja, resultatet ska bli intressant att se, men samtidigt är enligt min mening frågeställningen lite skev. Visst kan barnen ha läxor, men varför ska de nödvändigtvis ha läxor som måste engagera hela familjen eller släkten? Läxor borde väl vara repetition på sådant läraren gått igenom på lektionen – inte nya uppgifter och informationssökning som eleverna inte klarar själva. Modern teknik ger också möjligheter för elever att förbereda sig för en kommande lektion genom att t ex titta på en film eller läsa något som läraren lagt upp på nätet. Då kommer man ifrån problemet. Om barnen klarar sitt hemarbete oberoende av om föräldrar och närstående är oerhört välutbildade och engagerade – eller inte – då klarar också skolan sin kompensatoriska uppgift.

Om skolan

Oj, mycket skola på sistone. En hel dag av diskussioner kring nyttan med resursfördelning mellan skolor med olika förutsättningar, resultatet av de första nationella proven i årskurs 6 rapporteras och pojkarna ligger efter flickorna, RUTs vara eller inte vara för läxhjälp debatteras och somliga vill ha betyg i årskurs 4.
Klart är att skolan har svårt att leva upp till det kompensatoriska målet. Alla elever klarar inte målen. Mycket verkar hänga på föräldrars medverkan. Men ska det vara kört för barn som inte har föräldrar som hjälper till med hemuppgifter? En del föräldrar har verkligen inte god skolbakgrund. Andra har arbeten, problem eller sjukdomar som tar tid och kraft. Då ska ju skolan kompensera. Det är en del av uppgiften. Alltså, gillar ju både ROT och RUT och RIT och hjälper det så visst, betala en slant för att någon annan hjälper barnen med studierna kanske inte är så orimligt. Men, i grunden känns det ändå fel. Det ska inte behövas. Nej, i första hand ska väl skolan klara sin uppgift. Det är pedagogernas sak att undervisa barnen. Föräldrarnas positiva inställning hjälper förstås till att motivera, men barnen har skolplikt för att få sin undervisning i skolan. Om de ändå behöver hemundervisning för att klara sig; då har ju skolan misslyckats kapitalt.
Det finns förstås sätt att komma till rätta med situationen. Betyg i årskurs 4 lär inte vara svaret. Vi lever i ett komplicerat och heterogent samhälle. Lektionstiden kanske inte räcker till? Kanske behöver skoldagen förlängas, även om lärare tänker nytt och använder nya undervisningsmetoder. Istället för att man ofta har läxläsning på fritids. Sedan har förstås barn olika förutsättningar och olika inlärningsstilar. IT tillför en ny dimension i undervisningen. Att skriva sig till läsning på IPAD och nya sätt att ge hemuppgifter som i ”the flipped classroom” där eleverna ser genomgången på video hemma för att lösa uppgifter i skolan verkar lovande. Vi har många entusiastiska pedagoger i Kungsbacka och i landet. För barnen bådar i alla fall det gott.