Om Fjärås skolor

Vi är oroade över den skillnad i standard som uppstår mellan skolorna i olika delar av Kungsbacka. I många områden byggs nytt och modernt, medan andra områden med gamla skolor får stå tillbaka. Skolorna i Fjärås har väntat länge på utbyggnad och renovering. Utbyggnad är budgeterad 2014-15, men någon konkret plan har fortfarande inte redovisats. En del av skolbyggnaderna är i dåligt skick, andra är inte anpassade för moderna undervisningsmetoder. Dessutom har Fjärås Bräckaskolan för närvarande platsbrist. För en hållbar utveckling där man på längre sikt kan bibehålla en god kvalitet på undervisningen och behålla den engagerade personalen i verksamhetsområdet behövs stora förbättringar.
Även övrig utveckling av Fjärås hämmas av otillräcklig skolkapacitet. Bostäder och samhällsservice utvecklas inte optimalt så länge som Fjärås skolor får stå tillbaka för utbyggnader i andra delar av Kungsbacka. Det som byggs i närområdet är på enskildas initiativ, men i Fjärås finns utrymme för ytterligare bostäder, verksamheter och service.
"Vi ser hela landet"
Centerpartiet, Fjärås skolgrupp
genom Karin Green

Om skolan

Oj, mycket skola på sistone. En hel dag av diskussioner kring nyttan med resursfördelning mellan skolor med olika förutsättningar, resultatet av de första nationella proven i årskurs 6 rapporteras och pojkarna ligger efter flickorna, RUTs vara eller inte vara för läxhjälp debatteras och somliga vill ha betyg i årskurs 4.
Klart är att skolan har svårt att leva upp till det kompensatoriska målet. Alla elever klarar inte målen. Mycket verkar hänga på föräldrars medverkan. Men ska det vara kört för barn som inte har föräldrar som hjälper till med hemuppgifter? En del föräldrar har verkligen inte god skolbakgrund. Andra har arbeten, problem eller sjukdomar som tar tid och kraft. Då ska ju skolan kompensera. Det är en del av uppgiften. Alltså, gillar ju både ROT och RUT och RIT och hjälper det så visst, betala en slant för att någon annan hjälper barnen med studierna kanske inte är så orimligt. Men, i grunden känns det ändå fel. Det ska inte behövas. Nej, i första hand ska väl skolan klara sin uppgift. Det är pedagogernas sak att undervisa barnen. Föräldrarnas positiva inställning hjälper förstås till att motivera, men barnen har skolplikt för att få sin undervisning i skolan. Om de ändå behöver hemundervisning för att klara sig; då har ju skolan misslyckats kapitalt.
Det finns förstås sätt att komma till rätta med situationen. Betyg i årskurs 4 lär inte vara svaret. Vi lever i ett komplicerat och heterogent samhälle. Lektionstiden kanske inte räcker till? Kanske behöver skoldagen förlängas, även om lärare tänker nytt och använder nya undervisningsmetoder. Istället för att man ofta har läxläsning på fritids. Sedan har förstås barn olika förutsättningar och olika inlärningsstilar. IT tillför en ny dimension i undervisningen. Att skriva sig till läsning på IPAD och nya sätt att ge hemuppgifter som i ”the flipped classroom” där eleverna ser genomgången på video hemma för att lösa uppgifter i skolan verkar lovande. Vi har många entusiastiska pedagoger i Kungsbacka och i landet. För barnen bådar i alla fall det gott. 

Om genuspedagogik:

I Kungsbacka har SD motionerat om ”att lägga ner allt trams om en könsneutral förskola och genuspedagogik” i förskolans värld. De vill att barnen ska få välja vad de vill leka med. Men, hallå? Det är väl just det genuspedagogik syftar till: att pojkar och flickor ska känna frihet att verkligen göra det de vill, utan att begränsas av här och nu rådande könsnormer; att inte förskolans leksaker och aktiviteter delas i stereotypt rosa och blått på leksakskatalogernas absurda vis. Väljer vi då inte lekar, fritidsaktiviteter och arbeten fritt i ett modernt land som Sverige? Njae, vi kanske överskattar oss själva. Traditioner och omedvetna vanor styr sannolikt vardagsvalen mer än vi anar.
Sverige har en arbetsmarknad som är hårt segregerad i manliga och kvinnliga sektorer; kvinnor i vård och omsorg och män på byggarbetsplatser och i verkstäder. Personal i förskolan och skolans lägre årskurser är nästan enbart kvinnlig och flickor klarar sig genomgående bättre i skolan. Varför passar inte dagens skola pojkar lika bra? Hur grundläggs egentligen de attityder som göra att nästan bara flickor väljer vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet, medan pojkar väljer fordons- och teknikprogram. Men vi kanske vill ha det så? Ja, det kanske vi vill i viss mån, men sannolikt är det så att vanans makt begränsar våra val, vi suboptimerar våra liv och vårt gemensamma samhälle om vi inte ibland lyfter blicken och funderar över andra sätt att vara flicka och pojke, kvinna och man. Manligt och kvinnligt har helt klart varierat under historien och mellan olika kulturer. Där har genuspedagogiken en uppgift att fylla, att tidigt verka för friare livsval.