Om tiggare

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
och om sin längtan sjöng han hela natten lång:

Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

Hotenanny Singers låg på svensktoppen i 52 veckor med dikten av Dan Andersson i början av 1970-talet. Då hade man svårt att tänka sig tiggare på gatorna i Sverige. Tiggare var något som fanns i långt-bort-i-stan, i fjärran utlandet och hur kunde de rika där leva med att se dessa fattiga människor på gatorna utan att göra något? Nu är det annorlunda. Sverige är mer en del av världen och fattiga EU-medborgare är i sin fulla rätt att söka lyckan här. Det syns. De sitter på Nils Ericssons-platsen, vid ICA och på andra ställen. Jobbigt att se för många. Så jobbigt för somliga att se att de vill skicka tillbaka de allra fattigaste till de fattiga områden där de hör hemma… helst ihop med de flyktingar som sökt sig hit undan krig och förföljelse i hemlandet. Ja, så får vi ju en bättre värld - med strutsmetoden. Det man inte ser finns inte. Nej, bättre kan vi. Bättre måste vi kunna. Tage Danielsson beskriver i Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, hur ”ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.” På samma sätt ger det faktiskt givaren en känsla av inre tillfredsställelse och välbehag att ibland sträcka ut en hand och hjälpa en behövande. Det verkar vara något som kommit i skymundan i vår moderna, mestadels välordnade tillvaro.

Om mobiltelefoner

Emellanåt stöter man fortfarande på en och annan kostymklädd nisse som talar högt och ljudligt i mobiltelefonen, som för att visa att han minsann har tillgång till sååå avancerad teknisk utrustning att han kan tala med sina affärsbekanta på distans. Imponerande? Knappast. Bara störande i ett land där i stort sett varenda unge har en Iphone (fast ungdomarna har ofta vett att sms:a istället för att babbla högt och ljudligt på allmänna kommunikationsmedel).
Så är det någon äldre, som tycker att den där tiggaren kan ju inte vara fattig, hen har ju en fin mobil att ringa i. Men, hallå eller? Begagnade mobiler delas ut av välgörenhetsorganisationer eller köps för några hundringar på Blocket. 
Nej, faktum är att innehav av mobiltelefon är inget rikedomsbevis längre.  Det är näst intill som att ha kläder på kroppen. Utan mobil finns man nästan inte och får svårt att uträtta dagliga ärenden eller hålla kontakt med släkt och vänner. Mobilen får alltså högsta prioritet även vid en väldigt blygsam inkomst. Enligt FN statistik har 6 miljarder människor tillgång till mobiltelefon, men bara 4,5 miljarder har tillgång till ren toalett - värt att begrunda vid nästa toabesök.