Hamnen framför alla, Göteborgs hamn, uppmärksammades i förra
söndagens GP. Trevligt, för det skrivs inte ofta i dagspressen om denna
verksamhet som hela Sverige är beroende av. Göteborgs hamn är den enda nordiska
hamnen stor nog för oceangående fartyg. Stora delar av Sveriges import- och
exportflöden passerar via Göteborg på sin väg från och till andra delar av
världen. De där 50 procenten av Sveriges BNP som tillkommer i samband med
utrikeshandel är till oerhört beroende av fungerande hamnar. Stopp i hamnen
orsakar snabbt problem och kostnader för industrierna och när hyllor gapar
tomma i butikerna kan det vara av samma anledning. Ingen ligger med stora
lager. Det märks minsann direkt de gånger vi har snökaos och andra oväder.
Dock, någonstans mitt i artikeln står att containervolymerna
minskat med fyra procent på helåret. Ja, visst har det varit, lugnare i år och
tydligen för flera av containerrederierna. Men vad? Minskar containertrafiken
totalt sett? Det är i så fall historiskt. Varje förändring i konjunkturen syns
snabbt i transportflödena, men generellt så har containeriserade transporter de
senaste decennierna ökat ungefär dubbelt så snabbt som världsekonomin. Detta
både för att transportflödena ökat när världshandeln ökat och för att mer gods
förts över till containers från konventionella fartyg. Men nu minskar det? Ett
trendbrott är inte omöjligt. Nu har det mesta som praktiskt går att flytta från
konventionella fartyg till containers flyttats över. Inte ens bananerna kommer
i kylfartyg längre utan i kylcontainers. Så det kan vara så att de kollegor som
går i pension nu faktiskt tajmat sitt arbetsliv med kulmen på container-eran. Kanske
går vi mot andra tider.
http://www.e-pages.dk/goteborgsposten/806/
De flesta transporter är
onödiga menade någon på Facebook. Ja, ibland undrar man ju – och förundras. Äpplena och den andra frukten är väl en sak.
När vi har vår, skördar de för fullt på södra delen av jordklotet och kaffe,
kakao och en del annat växer väl inget vidare i vårt klimat förstås. Att ta
hand om färskvarorna blir då en slags världshushållning.
Men före påsk, när det vräker in containers med lammkött från Nya Zealand. Där
har man ju verkligen lyckats med att maximera transportsträckans längd. Det går
faktiskt inte att komma längre bort än så. Vi har väl får i Sverige och i
Europa? Har sett en massa får i Sverige och i Skottland kryllade det vad jag
minns av får och lammungar på ängar och bergssluttningar.
När det skickas containers med ”wooden splints” från Chile till Vetlanda? Visst
finns det träd i Småland. Jag har då bestämt för mig att vi körde igenom
skogspartier när vi var i Vimmerby. De borde duga till trästickor. Det kan ju
inte behövas några gigantiska träd till det.
När samma företag, år ut och år in, skickar pallar till Tyskland för
desinficering i någon tekniskt avancerad anläggning, hellre än att investera i
en anläggning här eller när kalvkorven får åka från Skåne till Polen för
att skivas och paketeras där? Vad hände för övrigt med Italiens och med
Spaniens skoindustri? Det är säkert jättefina vårskor som kommer åkande från
Dominikanska Republiken. Men ändå, ska allting verkligen tillverkas i ”Långtbortistan”?
På något vis känns det faktiskt just onödigt.
