Hamnen framför alla, Göteborgs hamn, uppmärksammades i förra
söndagens GP. Trevligt, för det skrivs inte ofta i dagspressen om denna
verksamhet som hela Sverige är beroende av. Göteborgs hamn är den enda nordiska
hamnen stor nog för oceangående fartyg. Stora delar av Sveriges import- och
exportflöden passerar via Göteborg på sin väg från och till andra delar av
världen. De där 50 procenten av Sveriges BNP som tillkommer i samband med
utrikeshandel är till oerhört beroende av fungerande hamnar. Stopp i hamnen
orsakar snabbt problem och kostnader för industrierna och när hyllor gapar
tomma i butikerna kan det vara av samma anledning. Ingen ligger med stora
lager. Det märks minsann direkt de gånger vi har snökaos och andra oväder.
Dock, någonstans mitt i artikeln står att containervolymerna
minskat med fyra procent på helåret. Ja, visst har det varit, lugnare i år och
tydligen för flera av containerrederierna. Men vad? Minskar containertrafiken
totalt sett? Det är i så fall historiskt. Varje förändring i konjunkturen syns
snabbt i transportflödena, men generellt så har containeriserade transporter de
senaste decennierna ökat ungefär dubbelt så snabbt som världsekonomin. Detta
både för att transportflödena ökat när världshandeln ökat och för att mer gods
förts över till containers från konventionella fartyg. Men nu minskar det? Ett
trendbrott är inte omöjligt. Nu har det mesta som praktiskt går att flytta från
konventionella fartyg till containers flyttats över. Inte ens bananerna kommer
i kylfartyg längre utan i kylcontainers. Så det kan vara så att de kollegor som
går i pension nu faktiskt tajmat sitt arbetsliv med kulmen på container-eran. Kanske
går vi mot andra tider.
http://www.e-pages.dk/goteborgsposten/806/
Valutakomplikationerna i ett eventuellt nytt
faktureringssystem väckte minnen. Minnen från förra jobbet där mycket var på
tyska och alla priser skulle räknas om till och från euro. Minnen från
folkomröstningen om euron där vi alla röstade; och långt tillbaka varvet som
lär ha köpt i mark och sålt i dollar, alltmedan marken steg och dollarn tappade.
Utrikeshandel var och är inte riskfritt.
Många starka åsikter kom till uttryck vid folkomröstningen. Med
tanke på alla euro-kriser som varit sedan dess, så var det väl tur att vi inte
gick med. Men i grunden lär det vara andra bakomliggande orsaker än den gemensamma
valutan som avgör euro-ländernas ekonomiska ställning; och tänk vad enkelt det
varit. Samma valuta överallt i Europa, aldrig behöva växla pengar eller gardera
för kursrisk på den europiska hemmamarknaden. Olika valutor komplicerar. Även
inom landet vill somliga företag betala i sek, andra i euro eller dollar beroende
på var de har intäkter. Det tar tid och kraft som kunde använts till produktivt
arbete. Kanske svenska företag ibland prisar ut sig när man garderar för
kursförluster och våra importvaror blir onödigt dyra. Det kostar förstås att ordna
med valutakonton, terminsvalutor och annat smått och gott som bankerna gärna
säljer.
