Om jämställdhet och trygghet

Denna insändare har publicerats i norra Halland och Kungsbackaposten:

Trygghet och studiero är en grundförutsättning för inlärning. Genom ett tidigt, långsiktigt och grundligt arbete med värderingar och jämställdhetsfrågor kan trygghet och lika villkor skapas för flickor och pojkar, kvinnor och män. Ett gott värdegrundsarbete med jämställdhet i fokus i skolan för framåt mot ett samhälle där vi inte behöver några #metoo eller #tystiklassen upprop. En trygg skola och ett socialt hållbart samhälle. Där människor alltid behandlar varandra med respekt för individen.

Jämställdhetsarbete och genuspedagogik i förskola och skola har syfte att frigöra barn och elever från de könsstereotyper som vi matas med från tidig ålder; att vidga vyerna. Att ser vad som begränsar. Att barn ska ges möjlighet att på riktigt göra fria val mellan aktiviteter och leksaker utifrån sin personlighet - inte sitt kön. Där är vi inte än. Därför behöver vuxna runt barnen vara medvetna om sina egna och samhällets normer. Om hur de agerar och talar med pojkar och flickor. För det är så lätt att dras med i samhällets, reklamens och tv-seriernas gulliga tjej-rosa och tuffa kill-blå bilder av hur vi ska vara. Det behövs motkrafter. Jämställdheten är ännu inte uppnådd.

Karin Green
Ledamot i nämnden för Förskola och Grundskola
Kandidat till kommunfullmäktige

Om genuspedagogik:

I Kungsbacka har SD motionerat om ”att lägga ner allt trams om en könsneutral förskola och genuspedagogik” i förskolans värld. De vill att barnen ska få välja vad de vill leka med. Men, hallå? Det är väl just det genuspedagogik syftar till: att pojkar och flickor ska känna frihet att verkligen göra det de vill, utan att begränsas av här och nu rådande könsnormer; att inte förskolans leksaker och aktiviteter delas i stereotypt rosa och blått på leksakskatalogernas absurda vis. Väljer vi då inte lekar, fritidsaktiviteter och arbeten fritt i ett modernt land som Sverige? Njae, vi kanske överskattar oss själva. Traditioner och omedvetna vanor styr sannolikt vardagsvalen mer än vi anar.
Sverige har en arbetsmarknad som är hårt segregerad i manliga och kvinnliga sektorer; kvinnor i vård och omsorg och män på byggarbetsplatser och i verkstäder. Personal i förskolan och skolans lägre årskurser är nästan enbart kvinnlig och flickor klarar sig genomgående bättre i skolan. Varför passar inte dagens skola pojkar lika bra? Hur grundläggs egentligen de attityder som göra att nästan bara flickor väljer vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet, medan pojkar väljer fordons- och teknikprogram. Men vi kanske vill ha det så? Ja, det kanske vi vill i viss mån, men sannolikt är det så att vanans makt begränsar våra val, vi suboptimerar våra liv och vårt gemensamma samhälle om vi inte ibland lyfter blicken och funderar över andra sätt att vara flicka och pojke, kvinna och man. Manligt och kvinnligt har helt klart varierat under historien och mellan olika kulturer. Där har genuspedagogiken en uppgift att fylla, att tidigt verka för friare livsval.