Om smink

Nyligen lärde jag mig att killar inte bloggar. Det är tjejer som bloggar och det är för att bloggar handlar om smink. Jaha, ursäkta då, eftersom jag inte visste det så har jag inte kommit till det ämnet. I en annan tid fick vi lära oss att allt är politik, så med tanken att denna blogg skulle handla rätt mycket om politik blir det ett inlägg om smink och shopping.

m, nNär man ser att ett märke nagellack marknadsför sig som ”fritt från formaldehyd”, så undrar man en del: Det vanliga är tydligen rejäla mängder formaldehyd i nagellacket. Blir naglarna verkligen snyggare av det? Hur mår lungorna när vi kletar på det? Hur transporterades formaldehyden från kemifabriken, till lacktillverkningen och sedan till butiken?  Hur går det ihop med strävan efter en giftfri vardag fri från ftalater, dieselpartiklar i luften, kemikaler i hemmet och besprutad mat och farligt gods på vägarna? Vad betyder egentligen det andra som står på innehållsförteckningarna på kosmetikprodukter? Det borde vara självklart att konsumentvaror är giftfria.

Inte långt bort från kosmetikbutiken ligger ett annat alternativ, Body Shop. Där har man gjort business av att köpa och sälja varor som tillverkats på hållbara, schyssta vis och utan att testa på djur. Några kvarter bort finns alternativboden Tuvan som i många år satsat på ekologisk mat och Fair Trade varor. Det är inte bara på valdagen vi väljer. Varje dag väljer vi hur vi ska förvandla våra surt förvärvade slantar till konsumentmakt. Det gäller att välja något hållbart; något långsiktigt bra.     

Om principer

På morgnarna plockar vi pendlare gärna med ett exemplar av Metro. Inte är det så högkvalitativ läsning alla gånger, men ett och annat intressant står där. Lite nyheter får man sig till livs och ett och annat lär man sig. Bland dagsfärska nyheter och ett myller av annonser smygs in en krönika av någon av Metros kolumnister. Vilken varierar och ämnena likaså. Ibland är det lärorikt. Till exempel den dagen vi fick lära oss om journalistiska principer. En viktigt journalistisk princip är visst att man skriver om det extraordinära, det som är annorlunda, utanför normen, inte det normala
och vardagliga.

Jaha ja, det förklarade en del. Här har vi andra som inte gått på journalisthögskolan gått omkring i villfarelsen att journalister försöker beskriva sanningen och berätta hur det är. Det finns ju områden i tillvaron där man inte själv är så noga bevandrad, men nej, då ska man inte vara så säker på att journalisters artiklar ger korrekt information. Hade man vetat det, hade man kanske oroat sig mindre; över läkarbesök, sjukdomar, olycksrisker, ålderdomen och andra små orosmoln på den annars ständigt klarblå västkust-ska himlen.

Om tiden

Alltså, om tiden mellan ”Overshoot Day”, numera den 20 augusti, då vi förbrukat naturens resurser för hela året och ”En Köpfri Dag” den 30 november. Det kan vara en tid att begrunda den västerländska livsstilen.  Statistikern Hans Rosling demonstrerar glädjande i animerade tabeller och diagram hur mycket bättre invånarna på jorden faktiskt fått det, åtminstone i genomsnitt. En hel del positivt har hänt i världen.  Men, varje år kommer ”Overshoot Day” allt tidigare i kalendern. Även utan att vara matematiker ser man att här går plus och minus uppenbarligen inte jämnt upp. Den förbättrade levnadsstandarden verkar ha kommit fram genom att vi snyltat på Moder Jords kapital – inte genom att vi lärt oss hushålla och använda resurser på rätt sätt.

För allas vår skull måste det vända och det fort. Kampanjer som ”En Köpfri Dag” eller ”Earth Hour” gör naturligtvis mycket lite i sig, men de stämmer till eftertanke. Vi är i skriande behov av en modern, hållbar livsstil, ett liv i samklang med naturen och med en giftfri vardag, en tillvaro som håller i nästa generation också och nästa och nästa och nästa.  

Om jobbskatteavdrag

Nu kommer som utlovat ett femte jobbskatteavdrag och höjd brytpunkt för statlig skatt.  Vi som har arbete borde väl jubla. Det kostar på att jobba och det kostar att jobba. Man har sålt friheten att disponera sin tid. Det går inte att välja om man ska ut på dagen eller stanna hemma. Det är bara att ge sig av på morgonen och vare sig det är med bil eller kollektivt så kostar det. Sedan verkar det som att var gång man deklarerar så har reseavdraget försämrats med en tusenlapp.  Jobbresandet och arbetandet upptar större delen av ens vakna tid. Om man inte dagligen orkar göra lunchlåda, så blir maten dyrare. Arbetskläder kostar också. Den som har någon slags kundservice eller representation i jobbet behöver hålla sig med en annan garderob än den privata. Sammantaget blir det en hel del kostnader som uppstår för att åka till jobbet. Så visst finns många skäl för jobbskatteavdrag och höjd brytpunkt tar bort marginaleffekter för vissa. Det är bra och jodå, alltid är det kul med mera pengar i lönekuvertet.

Men, om man blir arbetslös då? Eller sjuk och inte orkar längre? Eller inser att åren går och surfar in på minpension.se? Rätt vad det är kan sötebrödsdagarna vara över och det blir till att leva på en annan nivå. Så, spendera eller spara? Risk finns att det blir många som samlar i ladorna för att oron gnager.

Om kulturskolan

Läser Förskole- och grundskolenämndens budget. Där står vackra ord om ”skapande skola” och hur ”barns och ungas rätt till kultur” är en prioriterad fråga i kulturpolitiken i Sverige. Verksamhetscheferna uppmanas söka statliga medel till kulturella aktiviteter.
Samtidigt noterar föräldrar och lokalpressen hur en etablerad verksamhet som Kulturskolan i Kungsbacka fått försämrade villkor. Där finns tillgång till kvalificerade musiklärare som har möjlighet att komma ut till skolorna, om bara eleverna kan delta 20 minuter åt gången. Oftast har det spelats på en rast, men ibland har eleven fått gå några minuter från en lektion. Det är enligt förvaltningens tolkning av skollagen orimligt. Därför ska hela musiklektionen nu förläggas på rast eller efter skola och fritids.
Ska föräldrarna ta sig hem och köra fram och tillbaka till en musiklektion innebär det en halvdag i veckan med lönebortfall. Äldre barn kanske kan ta bussen själva, men har de inte rätt till skolkort ger busskortet en ökad kostnad på flera hundra kronor i månaden. Den som har musicerande barn och bor utanför centrum inser direkt att det gör musiklektioner till en ouppnåelig dröm för åtskilliga barn i glesbygd. Vi ska värna om barn rätt till kultur, men när en liten gosse eller tös till äventyrs vill utöva kultur genom eget spelande ställs stora hinder. Vi lever i en bakvänd värld.  

Om huvudbonader

Plötsligt händer det… eller njae, det kanske inte var så plötsligt, men:
På 1980-talet stred en sikhisk man förtvivlat mot Västtrafik för att få lova att köra spårvagn i sin turban. Han hade införskaffat sin huvudbonad i med uniformen matchande färg och material. På Västtrafik fick man visst panik.  Inte kunde man köra runt Göteborgs spårvagnar med turban. Det var otänkbart. Striden pågick länge, men någon turbanprydd förare har mig veterligt inte synts till i Göteborg till dags dato. När man landade på Heathrow eller Stansted under samma tidsperiod var något av det första man såg en hel hoper med uniformerad flygplatspersonal – många med matchande turbaner. Skillnaden i attityd bara två timmars flygresa bort var slående. 

I Göteborg syns fortfarande inga turbanklädda herrar i förarsätena på spårvagnar och bussar, men i morse på tåget, mötte en tågvärd i uniform toppad med hijab. Kanske har Göteborgare blivit lite mindre nervösa av för Sverige otraditionella klädesplagg. Tiderna förändras trots allt.

Om kyrkovalet

Nu börjar det dyka upp röstkort och valsedlar i brevlådan och på nätet diskuteras faktiskt en del kyrkliga frågor. Bland annat då frågan om vad Jesus egentligen tycker om politiska partier i kyrkan. Kyrkan känns inte som rätt forum för hård politisk debatt, men samtidigt står en kyrka som verkar i denna världen inte heller fri från vad som beslutas i politiska sammanhang. Medlemmarna och verksamheten påverkas positivt eller negativt av omgivningen. Man har ansvar för anställda och kyrkans medel att förvalta. Kyrkans medlemmar och besökare är heller inte bara kristna. De är samtidigt företagare och anställda, föräldrar och barn, friska och sjuka, fattiga och rika.
 
I en del församlingar i Kungsbacka finns visst bara en enda lista. Då blir det rena personval där man får kryssa sina tre kandidater. I andra församlingar finns flera listor. I Tölö och Fjärås är det många församlingsmedlemmar, som också är aktiva i Centerpartiet, så där ställer kristna centerpartister upp på en lista med partibeteckning. Hur som helst - glöm inte rösta söndagen den 15 september!