Om bloggande... och kommundagar...

Jaha, det där med att väcka liv i bloggen igen gick ju inget vidare... Schemat har varit för fullt, men här är i alla fall en text som publicerats i C-tidningen Hallandsbygden tidigare i vår. Återkommer med annat som hänt sedan dess.

Centerpartiets kommundagar gick i år av stapeln på ändamålsenliga Clarion Hotell Post i Göteborg. Som uppvärmning hade utbildningsnätverket en träff redan på torsdag kväll med riksdagsledamöterna Ulrika Carlsson och Fredrik Christensson. Där fanns chans att diskutera skolfrågor med likasinnade. Strax därefter var det dags för Centerkvinnornas mingel. Till en början såg lokalen lite tom ut, men det ordnade sig med besked innan det var dags för inledning av förbundsordförande Sofia Jarl och anförande av Annie Lööf, som strök under betydelsen av fortsatt arbete för jämställdhet.

Fredag förmiddag inleddes kommundagarna formellt av Marie-Louise Bengtsson (Millis) ordförande för kommunala sektionen. Därefter var det dags för Annie Lööf som gång på gång fick stående ovationer av en entusiastisk publik. I nämnda publik fanns åtskilliga deltagare från  Halland, men att inte bara pepparrot utan även prominenta politiker frodas i Hallands mylla märktes också på scen.

Att välja bland alla de intressanta och viktiga ämnena för seminarierna var en svår uppgift. För min del blev det bl a ”En giftfri vardag”  med Kristina Yngwe. Problemområdet har vi diskuterat på SV Arena i Kungsbackabygdens CK; hur undviker vi giftiga kemikalier och hur konsumerar vi hållbart kläder, hygienartiklar. Skönt att få höra att ett förbud mot plastpartiklar i t ex tandkräm är på gång.

Mest spännande var nog seminariet om ”Vägar och järnvägar”; även om  jag måste invända mot att vattenleder saknades i rubriken. Vi fick ta del av innehållet i Centerpartiets ypperliga svar på regeringens infrastrukturproposition och det blev minsann debatt om olika transportslag; existerande och tänkbara. Anders Åkesson gladdes åt gott samarbete med Annika Qarlsson i jämställdhetsfrågan. Kvinnors och mäns resande ser ofta olika ut.

Utöver det digra programmet fanns en mängd utställare. Annika Hedman från Fjärås CK och jag kryssade mellan fikabord och de olika organisationerna på plats. Vi hamnade någonstans i cyberspace när vi uttalade vårt stöd i kampen mot tobak framför en kamera hos ”Lärare mot tobak” och vi spanade in Centerkvinnornas nya kampanj-T-shirt med ”Hej Syster” i Centergrönt tryck.

Så var det ju lite rent skoj också. Fredagskvällen bjöd på Göteborgs-spex, god middag och dans för den som orkade hålla igång.

Om vardagen

Kära Dagbok!
Idag var det en vanlig dag, eller nästan vanlig i alla fall, för det blevingen tågresa på morgonen. Så här i semestertider går det faktiskt att köra till Göteborg. Man  kommer fram på en halvtimme istället för att det tar en timme i vanliga fall. P-platser finns det också. Det är skönt.  Att arbeta är väl en sak. Det genererar ju en inkomst, men att slösa livstid på resor till och från arbetet är banne mig trist.

Tre dagar tog det annars. Att komma tillbaka till rutinerna alltså. Knappt hinner man innanför dörren på jobbet innan problemen hopar sig.  Det är kongestion i en hamn och eldsvåda i en annan. En felmanifestering här och en saknad friställan där blandas med ändrade ankomstdagar och en och annan kortskeppad container. Om gemene man insåg allt som faktiskt kan hända under en transport skulle de kanske åka själva och lämna sina paket.  Lite lugnt är det ändå på mailen och viss eftersläpning är det förstås på en del arbetsuppgifter, men Göta Älvbron ser ut som vanligt under grå himmel, så det känns lite som höst. Det blir inget utebad, men istället en sväng till simhallen på hemvägen.
Förhoppningsvis ska det ändå bli en riktigt go’ sommarvecka till i augusti. All semester är inte slut.

Om rökning

Vart jag mig vid tåget vänder,
Går det folk med cigg i händer,
Röken bolmar, röken yr,
Träffar också den som röken skyr.

Före tågresan ska det rökas och efter tågresan ska det rökas. Ibland känns det som Göteborgs central är ett enda stort rökrum. Egentligen är de nog inte så många, rökarna, men vinden bär ju med sig rökmolnen. Hamnar man bakom en som går och bolmar, så ligger man illa till. Bäst att försöka komma undan och springa förbi snubben med rykverk i handen. Annars är faktiskt luften friskare inne i bussterminalen. Inte är det bättre på Kungsbacka station heller. Trots all kunskap och alla varningar tycks bland annat många gymnasieungdomar göra sitt bästa för att förstöra sina lungor och sin goda hälsa. Detta är då ett klart minus med kollektivtrafikresandet. Måste det vara så här? 

Om huvudbonader

Plötsligt händer det… eller njae, det kanske inte var så plötsligt, men:
På 1980-talet stred en sikhisk man förtvivlat mot Västtrafik för att få lova att köra spårvagn i sin turban. Han hade införskaffat sin huvudbonad i med uniformen matchande färg och material. På Västtrafik fick man visst panik.  Inte kunde man köra runt Göteborgs spårvagnar med turban. Det var otänkbart. Striden pågick länge, men någon turbanprydd förare har mig veterligt inte synts till i Göteborg till dags dato. När man landade på Heathrow eller Stansted under samma tidsperiod var något av det första man såg en hel hoper med uniformerad flygplatspersonal – många med matchande turbaner. Skillnaden i attityd bara två timmars flygresa bort var slående. 

I Göteborg syns fortfarande inga turbanklädda herrar i förarsätena på spårvagnar och bussar, men i morse på tåget, mötte en tågvärd i uniform toppad med hijab. Kanske har Göteborgare blivit lite mindre nervösa av för Sverige otraditionella klädesplagg. Tiderna förändras trots allt.

Om Västlänken:

Den här veckan har Göteborgsposten med sin granskning fått igång diskussioner kring Västlänken. Visst undrar man hur det ska gå att gräva och bygga i leran under Göteborg och inte löser Västlänken alla Västsveriges kommunikationsproblem. Men de som säger att vi inte har trängsel i Göteborgstrafiken kan inte vara bilpendlare i alla fall! Åker man kontorstider genom Göteborg så är det minsann trångt. Detsamma gäller på Göteborgs central. Minsta störning i tågtrafiken och det är förseningar och problem i flera timmar för det är så tjockt med avgångar.

Vanligen brukar det gnällas och skällas över att politiker bara tänker till nästa val, men här då? Här känns det snarare som man tänker hundra år framåt. Att det blir dyrt är ingen tvekan. Att det blir dyrare för varje år är sannolikt. Sett i backspegeln skulle man väl gjort något för 25 år sedan, innan kostnaderna steg och trafiken ökade. Innan man byggde högre hus i staden. Nu finns fler och högre byggnader än någonsin som kan ta skada. Ändå säger teknikerna optimistiskt att det går. Blir det samhällsekonomiskt lönsamt? Det lär bero både på var slutnotan hamnar och på tidsperspektivet. Men Göteborgsområdet ska väl växa och frodas i några hundra år till? Bygger man för framtiden, för kommande generationer, så blir det till nytta så småningom.