Om EU-valet

Såg nyligen del två av filmen Hungerspelen, en fruktansvärd beskrivning av ett framtidsscenario där Nordamerika förvandlats till en fullständigt delad värld. I huvudstaden ägnar den styrande klassen all tid åt ytliga aktiviteter som kläder, smink, mat och nöjen. I resten av rikets tolv distrikt lever maktlösa människor i armod. Enda gången som den styrande klassen intresserar sig för omvärlden är en gång om året då representanter för övriga får det tvivelaktiga nöjet att som marionetter i ett levande datorspel ha ihjäl varandra för de styrandes höga nöjes skull.

Fick tyvärr en association till EU. Varför är det så många som inte röstar i EU-valet? Det är nog just känslan av maktlöshet, att det inte tjänar något till. Det är så långt borta. Kent Johansson talar i Centerpartiets valbroschyr om en vilja att vända på EU. Visst är det så man måste tänka. De där gubbarna i Bryssel, de sitter där för att vi röstat fram dem. Eller för att vi inte röstat. Den som inte röstar släpper ju fram okända krafter för, i ett val där få röstar, väger varje röst tungt. Det gör det möjligt för aktiva i rasistiska och nazistiska rörelser att nå verklig makt. Vet du inte hur du ska rösta? Kör EUs valkompass som test. Välj ditt vanliga parti. Kryssa Kent.
Bara gör något!

Om bakvänd politik

Loggar in på Facebook på lunchen. Scrollar lite upp och ner. Hör samtidigt i bakgrunden hur en kollega ringer ett privatsamtal på mobilen. Det är verkligen privat; samtalet förs på swahili, så ingen annan fattar ett jota. Läser ett inlägg om hur CUF ska bemöta SDs invandrarfientliga argument i kommande debatter och slås av det bakvända. Centerpartiet, med 100 år på nacken och många äldre medlemmar, bejakar nya inslag i vårt land. Både vad gäller människor som kommer hit och den nya It-teknikens möjligheter i skolan, vården och på landsbygden. SD, å andra sidan, med många unga killar som medlemmar, drömmer sig tillbaka till ett homogent land som är tveksamt om det någonsin funnits. Det går hur som helst inte att backa bandet. Dagens Sverige går framåt i mångfaldens tecken. Det är bara att konstatera och njuta av en allt läckrare blandning av språk och kulturer, fascineras av mixen av mat och traditioner och hur göteborgska lätt kan blandas med engelska, tyska, polska och swahili – på en och samma arbetsplats. 

Om rökning

Vart jag mig vid tåget vänder,
Går det folk med cigg i händer,
Röken bolmar, röken yr,
Träffar också den som röken skyr.

Före tågresan ska det rökas och efter tågresan ska det rökas. Ibland känns det som Göteborgs central är ett enda stort rökrum. Egentligen är de nog inte så många, rökarna, men vinden bär ju med sig rökmolnen. Hamnar man bakom en som går och bolmar, så ligger man illa till. Bäst att försöka komma undan och springa förbi snubben med rykverk i handen. Annars är faktiskt luften friskare inne i bussterminalen. Inte är det bättre på Kungsbacka station heller. Trots all kunskap och alla varningar tycks bland annat många gymnasieungdomar göra sitt bästa för att förstöra sina lungor och sin goda hälsa. Detta är då ett klart minus med kollektivtrafikresandet. Måste det vara så här? 

Om flyktingboende

På insändarsidorna i lokalpressen klagar somliga över att Kungsbacka kommun köpt ett hus som bostad för ensamkommande flyktingbarn. Ska de gynnas, när inte våra egna ungdomar hittar bostäder, heter det. Men hallå, hur tänker de då? Nej, det är verkligen inte lätt för svenska ungdomar att flytta hemifrån i den bostadsbrist och med de prislägen som gäller i Göteborgsområdet, men det är inte riktigt jämförbart.
De här barnen är i femtonårsåldern. Pojkarna har flytt mot ett okänt mål, på en resa där de inte vet om de kommer levande fram. Det är alltså driftiga ungdomar. Nu har de fått uppehållstillstånd och kan se framåt i livet, men de har inga föräldrar eller släktingar här som tar hand om dem, lagar mat och hjälper till med läxor. Då behöver vi göra vad vi kan för att de ska klara sin skolgång och bli trygga medborgare. Svårt? Dyrt? Ja, kanske det, men heller inte omöjligt. För övrigt kan man ju från kostnaden dra av en summa för att för dessa femtonåringar har inte skattekollektivet bekostat vare sig barnomsorg eller föräldrars vab-dagar.  Kommer de igenom högstadiet och gymnasieskolan med rimliga resultat och hittar sin plats på arbetsmarknaden, så omvandlas kostnaderna till en vinstlott i form av nya, friska krafter i en annars åldrande befolkning.  

Om peak(ar)

Enligt Internationella Energirådet passerade vi Peak Oil år 2006. Då uppnåddes den maximala råoljeproduktionen i världen. Enligt GP här om dagen har vi nu även passerat Peak Car. Vi köper fortfarande bilar och använder dem givetvis. Körsträckan minskar dock och bilen har förlorat mycket av sitt värde som statussymbol i konkurrens med många av dagens IT-prylar.

Frågan är om vi inte även passerat Peak Computor. Visst, vi använder datorer och andra IT-attiraljer som aldrig förr och nya program utvecklas hela tiden. Men, när datorerna kom var meningen att de skulle snabba på och underlätta arbete som många gånger var repetitivt och enahanda. I de nya program som fortsätter att komma ut på marknaden och på arbetsplatserna byggs in allt fler finesser. Det är allt fler chefer och myndigheter som vill ha ut allt mer detaljerad statistik och information av olika slag. Följaktligen måste då någon stansa in all denna detaljerade information i första ledet. Inte får det bli fel heller. En nuffra fel i ett statnummer eller ett stavfel får följder som stoppar upp hela processen. Allt fler spärrar byggs in i systemen. Kontrollmanin har tagit över.  Ingenstans ska det gå att göra fel. Vackert tänkt måhända, men vart tog effektiviteten vägen? Den snabbare ärendehanteringen? Den som stansar in kan väl skriva lite mer och fortare? Ojdå, blev det stressigt?

Tyvärr, detaljkraven och spärrarna har blivit så vanliga och så många att varenda tjänstemans arbete blivit tungrott. Problemen är tydligen de samma i de flesta yrkeskategorier. Vi fastnar i kodandet av ett fält på skärmen istället för att skicka godset vidare, få iväg fakturan, möta patienten, utvärdera elevens framsteg eller förmedla ett jobb. Ja, Peak Computor är nog passerat det med. 

Om GMO

Årsmöten brukar vara rätt förutsägbara tillställningar, bara valberedningen skött sig och jodå,
valberedningen hade gjort ett digert arbete före Kungsbacka centerkrets årsstämma också. Fast en strykning i sista stund på den föreslagna listan till kommunfullmäktige gav ändå upphov till vissa förändringar och voteringar.
Så skulle det lokala handlingsprogrammet för Kungsbacka fastställas. Då orsakade en medlems förslag om ett tillägg beträffande GMO-produkter livlig debatt. Hur hållbart är det egentligen att manipulera växter och djur genom genförändring? Jo, visst sker en och annan mutation även i naturen och visst skulle man kunna använda genteknik för att förädla växter på liknande vis som människor gjort genom korsningar av växtslag under århundradenas lopp, men gentekniken har istället orsakat nya problem för många bönder i världen. Patenterade grödor har spritt sig och orsakat skadeståndskrav. I andra fall har bönder inte förstått att de köpta fröna inte kan användas som utsäde nästa år. Växter som avsetts minska användningen av ogräsmedlen har istället visat sig på några års sikt öka användningen. Inte har tekniken rått bot på världssvälten som en och annan hoppats.  Numera ser Unctad mer småskaligt jordbruk som den enda hållbara lösningen: UN Report

Någon särskild skrivning blev det ändå inte; frågan måste hanteras på EU-nivå för bästa möjliga reglering, men debatten var engagerad och man kan väl säga med ett brittiskt understatement att stödet för genmodifiering var inte överväldigande i Kungsbacka centerkrets.

Om kvinnokraft

Karin är ett vackert namn och ett namn som kan bäras med stolthet. Det märks snart vid läsning av centerpolitisk kvinnohistoria i boken ”Kvinnor som gjort skillnad”. Karin i C är Karin med K som i kraft, kunskap, kvalitet. 
Det är namn som Karin Söder, som blev utrikesminister år 1976 i en tid då en kvinna på den posten var närmast otänkbart. Vid något möte lär hon ha blivit tillfrågad vems fru hon var. Senare, år 1986, blev hon också Sveriges första kvinnliga partiledare. Karin Andersson engagerade sig med barnens bästa för ögonen för ett mer jämställt och barnvänligt samhälle och arbetsliv. Hon arbetade som jämställdhetsminister med Sveriges första lagstiftning på området och inrättandet av JämO år 1979. År 1992-97 hade Karin Starrin uppdrag i riksdagen. Sedan blev hon första kvinnliga landshövding för vårt vackra Halland samt på 2000-talet generaldirektör för Tullverket.
Så finns förstås en hel del kvinns med andra namn som gjort starka insatser. På transportpolitikens område var i början av 2000-talet Görel Thurdin ordförande för Jämställdhetsrådet för transporter och IT. Hon konstaterade dessvärre att i Vägverket, Banverket och Luftfartsverket fanns då knappt några kvinnor och verkade för en mer jämställd representation.
Den som vill veta mer om historiska centerkvinnor rekommenderas ägna några timmar åt denna bok.
Men detta är väl passé? Jovisst, men ett partis historia säger en del om vilken typ av människor som ansluter sig och därmed en del om framtiden.