Om vardagen

Kära Dagbok!
Idag var det en vanlig dag, eller nästan vanlig i alla fall, för det blevingen tågresa på morgonen. Så här i semestertider går det faktiskt att köra till Göteborg. Man  kommer fram på en halvtimme istället för att det tar en timme i vanliga fall. P-platser finns det också. Det är skönt.  Att arbeta är väl en sak. Det genererar ju en inkomst, men att slösa livstid på resor till och från arbetet är banne mig trist.

Tre dagar tog det annars. Att komma tillbaka till rutinerna alltså. Knappt hinner man innanför dörren på jobbet innan problemen hopar sig.  Det är kongestion i en hamn och eldsvåda i en annan. En felmanifestering här och en saknad friställan där blandas med ändrade ankomstdagar och en och annan kortskeppad container. Om gemene man insåg allt som faktiskt kan hända under en transport skulle de kanske åka själva och lämna sina paket.  Lite lugnt är det ändå på mailen och viss eftersläpning är det förstås på en del arbetsuppgifter, men Göta Älvbron ser ut som vanligt under grå himmel, så det känns lite som höst. Det blir inget utebad, men istället en sväng till simhallen på hemvägen.
Förhoppningsvis ska det ändå bli en riktigt go’ sommarvecka till i augusti. All semester är inte slut.

Om semester

Semester då? Det borde väl vara en säker indikation på fattigdom eller rikedom?
Om man åker till Thailand på långsemester, då är man väl välbeställd? Ja, antagligen.
Så, om man inte åker till Thailand på semester, då är man fattig? Nej, knappast.
Ekvationen är inte så enkel, men visst är det viktigt att ha semester av något slag. Semesterresan behöver inte nödvändigtvis gå hela vägen runt jorden. Det viktiga är ju ändå att göra något annat än det man gör i vardagen. Om det sedan är att resa utomlands eller att campa, cykla eller vandra runt i hembygden. Sak samma, men med den stress de flesta familjer upplever i arbetsveckorna, så behövs ett avbrott i vardagen. Om inte för en långresa, så för att vila ut och vara tillsammans utan stress och ladda för de resterande 11 månaderna av året. Den svenska sommaren är verkligen härlig - om det nu bara kunde sluta regna…

Om mobiltelefoner

Emellanåt stöter man fortfarande på en och annan kostymklädd nisse som talar högt och ljudligt i mobiltelefonen, som för att visa att han minsann har tillgång till sååå avancerad teknisk utrustning att han kan tala med sina affärsbekanta på distans. Imponerande? Knappast. Bara störande i ett land där i stort sett varenda unge har en Iphone (fast ungdomarna har ofta vett att sms:a istället för att babbla högt och ljudligt på allmänna kommunikationsmedel).
Så är det någon äldre, som tycker att den där tiggaren kan ju inte vara fattig, hen har ju en fin mobil att ringa i. Men, hallå eller? Begagnade mobiler delas ut av välgörenhetsorganisationer eller köps för några hundringar på Blocket. 
Nej, faktum är att innehav av mobiltelefon är inget rikedomsbevis längre.  Det är näst intill som att ha kläder på kroppen. Utan mobil finns man nästan inte och får svårt att uträtta dagliga ärenden eller hålla kontakt med släkt och vänner. Mobilen får alltså högsta prioritet även vid en väldigt blygsam inkomst. Enligt FN statistik har 6 miljarder människor tillgång till mobiltelefon, men bara 4,5 miljarder har tillgång till ren toalett - värt att begrunda vid nästa toabesök. 

Om svensk rasism

Efter EU-valet verkar etablerade debattörer och politiker vara ense. Inte kan väl 10 % av svenskarna vara rasistiska? De har nog bara inte förstått vad de röstat på. Jaså?
Men vi som inte levt i decennier i politiskt korrekta sammanhang har ju sett och hört en del annat. Det har varit negerhistorier och vandringssägnen om hur invandrare brutit upp parketten i vardagsrummet för att odla potatis, varningar för utländska killar, krogvakter som inte får släppa in mörka killar för då kommer inte svenska tjejer, berättelser om hur välsituerade familjer efter kriget sållade bort foton med Hitlerhälsningar ur albumen och taggar med BSS vid busshållplatserna. Listan kan göras lång. Förr skulle svartskallarna från Italien åka hem, sedan var det grekerna, turkarna, iranierna och nu somalierna som inte är som oss. Sverige har ju haft invandring från många håll genom årens lopp och vartefter grupperna etablerat sig i samhället så har rasismens fokus flyttats till en ny grupp. 

Nej, 10 % känns tyvärr ganska logiskt och nu har alltså svenska SD ett mandat i EU parlamentet.  Där finns redan främlingsfientliga partier från andra länder. Undrar om de betänkt att de måste umgås med utlänningar varenda dag i Bryssel? 

Om jämställdhet i skolan

Tidningen Dagens Industri skriver regelbundet om ränteläget och Fi, Finansinspektionens, åsikter och avsikter. Som frivillig i försvaret fick man lära sig att akta sig för ”den lede Fi”.
I dagens politik och i Kungsbacka-Posten här om dagen, möts vi av ett annat Fi,
Feministiskt Initiativ, som vill driva på i jämställdhetsfrågorna. Ja, det kan ju vara bra.
Det har Centerkvinnorna arbetat med i många år.

Svar till Sofia Rådström F¡ 20 maj 2014
Givetvis är grundskolans jämställdhetsarbete av största vikt. Både måluppfyllelse och gymnasieval följer fortfarande tydliga könsmönster. Eleverna väljer till största delen enligt traditionella könsnormer. Det behöver heller inte bli tvärtom, men varje elev ska känna friheten att vara den man är och göra de val som känns rätt oavsett inrutade traditioner. Val och resultat i skolan får stor betydelse för det framtida livet. Jämställdhet i skolan är ett prioriterat område för Centerkvinnorna sedan stämman år 2011. Under mandatperioden har jag i Förskole- och Grundskolenämnden även lyft frågan om hur man arbetar med jämställdhet på fritidshemmen och hur man kan komma till rätta med den sneda könsfördelningen bland personalen. Förbättringspotential finns och det fordras ett medvetet arbete.

Karin Green
Kungsbackabygdens Centerkvinnor

Om EU-valet

Såg nyligen del två av filmen Hungerspelen, en fruktansvärd beskrivning av ett framtidsscenario där Nordamerika förvandlats till en fullständigt delad värld. I huvudstaden ägnar den styrande klassen all tid åt ytliga aktiviteter som kläder, smink, mat och nöjen. I resten av rikets tolv distrikt lever maktlösa människor i armod. Enda gången som den styrande klassen intresserar sig för omvärlden är en gång om året då representanter för övriga får det tvivelaktiga nöjet att som marionetter i ett levande datorspel ha ihjäl varandra för de styrandes höga nöjes skull.

Fick tyvärr en association till EU. Varför är det så många som inte röstar i EU-valet? Det är nog just känslan av maktlöshet, att det inte tjänar något till. Det är så långt borta. Kent Johansson talar i Centerpartiets valbroschyr om en vilja att vända på EU. Visst är det så man måste tänka. De där gubbarna i Bryssel, de sitter där för att vi röstat fram dem. Eller för att vi inte röstat. Den som inte röstar släpper ju fram okända krafter för, i ett val där få röstar, väger varje röst tungt. Det gör det möjligt för aktiva i rasistiska och nazistiska rörelser att nå verklig makt. Vet du inte hur du ska rösta? Kör EUs valkompass som test. Välj ditt vanliga parti. Kryssa Kent.
Bara gör något!

Om bakvänd politik

Loggar in på Facebook på lunchen. Scrollar lite upp och ner. Hör samtidigt i bakgrunden hur en kollega ringer ett privatsamtal på mobilen. Det är verkligen privat; samtalet förs på swahili, så ingen annan fattar ett jota. Läser ett inlägg om hur CUF ska bemöta SDs invandrarfientliga argument i kommande debatter och slås av det bakvända. Centerpartiet, med 100 år på nacken och många äldre medlemmar, bejakar nya inslag i vårt land. Både vad gäller människor som kommer hit och den nya It-teknikens möjligheter i skolan, vården och på landsbygden. SD, å andra sidan, med många unga killar som medlemmar, drömmer sig tillbaka till ett homogent land som är tveksamt om det någonsin funnits. Det går hur som helst inte att backa bandet. Dagens Sverige går framåt i mångfaldens tecken. Det är bara att konstatera och njuta av en allt läckrare blandning av språk och kulturer, fascineras av mixen av mat och traditioner och hur göteborgska lätt kan blandas med engelska, tyska, polska och swahili – på en och samma arbetsplats.