Om Fjärås skolor

Äntligen! Äntligen diskuterar vi livets väsentligheter på nämndsmötena; eller i alla fall: väsentligheter för Fjäråsbor. Så länge som det här samhället väntat på upprustning av skolorna, så känns det toppen när punkten till slut står på dagordningen. Oavsett om det är frågor och tveksamheter kring hur upplägget ska bli, så är det ändå till sist mer konkreta förslag som kommer fram nu. Det betyder mycket för framtiden. Med fräscha och väl fungerande skolor får Fjäråseleverna chans till en trevligare och mer inspirerande skolgång, vilket borde leda till större trivsel, enklare rekrytering av kompetenta lärare och därmed bättre resultat. Det är en investering för framtiden, såväl i barnens utbildning som i bygdens utveckling. Skolornas standard kan bli som i andra delar av Kungsbacka kommun där man redan byggt nytt eller rustat upp och länge planerade byggprojekt som innebär fler bostäder i Fjärås samhälle kan ta form.

Även Gällinge och Förlanda påverkas naturligtvis. Barnen därifrån hamnar åtminstone i de högre årskurserna i Fjärås. Fram till dess ska vi hoppas att de kan fortsätta få en god utbildning på närmare håll, utan långa tröttande skolbussresor. Att det kommer fram andra förslag när det finns plats i Gällingeskolan, men redan är trångt i Fjärås skolor känns mycket märkligt. 

Om den svenska modellen

För att få en debatt på en högre nivå, motionerade jag till Centerpartiet för en utveckling av ”den svenska modellen” med dispositiva lagar som kompletteras av kollektivavtal till Finlands modell, som är liknande men verkar stabilare med allmänbindande kollektivavtal. Skickade också en liknande motion till Unionen. Tyvärr kunde jag inte vara med på kretsens årsmöte och försvara motionen, utan den avslogs, tydligen till följd av protester från CUF. Tråkigt för jag hade gärna sett ett svar både från Centerstämman och från Unionens kongress, som också hålls i år.Här är bakgrundsbeskrivningen:

”Sveriges näringsliv är oerhört internationaliserat och vi är sedan ett par decennier en del av EU. Svenska företag verkar i många andra länder samtidigt som företag från allehanda länder köper eller startar verksamhet i vårt land. Vi har också många nya svenskar från olika håll i världen som startar bolag och anställer personal. Det innebär en på många sätt positiv och kreativ utveckling av vårt näringsliv. Ungefär 25 % av de privatanställda i Göteborgsområdet arbetar i utländskt ägda företag*. Trots förändringarna och en alltmer sammanlänkad värld har vi behållit det unika system som vi kallar ”den svenska modellen” där väldigt stor del av villkoren för de anställda i dessa bolag avtalas branschvis och genom frivilligt slutna kollektivavtal.  Branschvisa överenskommelser ger oöverträffat lämpligast villkor för varje del av näringslivet. Seriösa företag följer naturligtvis branschpraxis, men just att delar av anställningsvillkoren är en praxis och inte lag kan göra det svårt att för utländska ägare att förstå varför man ska t ex ge anställda minst den avtalade minimilönen, följa den maximala övertidsgränsen eller betala in till avtalspensionen. Så länge det är frivilligt att tillämpa avtalsvillkoren finns också hela tiden en risk att en mindre seriösa företag helt enkelt väljer att tjäna mer pengar genom att dumpa anställningsvillkoren.  Vad gäller den offentliga sektorn finns risken att mindre seriösa företag i offentliga upphandlingar lägger anbud, som baseras på låga kostnader på grund av bristfälliga anställningsvillkor. Det kan ge en kortsiktig besparing, men samhälleliga kostnader visar sig senare i notan för sjukskrivningar och ohållbart låga pensioner.”

Om politikeråret

Så smällde det till och drog igång. Efter lite rast och vila från politiken under jul och nyår blev det uppstart med Centerpartiets i Halland nyårsträff i början av januari. Sedan i rask följd utbildning i partiet och i nämnden, möte med partidistriktet, kommunfullmäktige och dessutom med nämnd och arbetsutskott.  Högst varierande ämnen för mötena får sägas; från decemberöverenskommelse och migrationspolitik, till skolbudget, stadsutveckling och kommunal verksamhet i Kungsbacka.

Nu har ju kommunpolitik visat sig vara betydligt intressantare än namnet förråder, men hur intressant det än är, så har ju dygnet bara 24 timmar. Därför är det emellanåt nästan tur att några möten krockar, även om valsituationerna blir svåra. För bland alla skevheter och orättvisor här i världen finns faktiskt en rättvisa. Dygnet har samma längd för oss alla; 24 timmar gäller - punkt slut, så de timmarna ska räcka till både möten och att hinna läsa in sig på handlingar och försöka få gjort lite annat också. Måndag till fredag är ju arbetsdagar för en fritidspolitiker och en och annan natts god sömn är ju inte fel och motionera bör man inte bara göra på papper. Det ska vara fysiskt också, annars säger kroppen ifrån på ett eller annat vis. Fast skriftligt motionerande rekommenderas som en möjlighet till inflytande för var och en som blivit partimedlem. Det är i dessvärre inte stor andel i Sverige nu för tiden, någon procent bara, men en vacker dag ska väl fler och yngre medborgare se tjusningen med lokalpolitiska uppdrag, så trenden vänder och det våras för politiken.   

Om slips

Män med viktiga positioner bär slips. På huvudkontoret diskuterades klädsel på senaste chefsmötet. ”Casual business” hade påbjudits sista dagen och vad som hände då. Minsann kom inte en dansk herre utan slips! Han var dock den ende för ve och fasa; ”casual” kan väl ändå inte betyda utan slips? Nej, för övriga betydde det uppenbarligen något annat – typ att det inte behövde vara en hel kostym; kavaj och udda byxor: ja, annan färg än vit på skjortan: ja, men slipsfritt? Nej, otänkbart.

Nåväl, hem till västkusten igen och iväg som lokalpolitiker på skolledarkonferens. Kontrasten var påfallande. Inte en enda slips syntes till och det var inte för att herrar saknades. Nej, där vara både kvinnor och män med högre ställning i den kommunala skolvärlden. Men, män med viktiga positioner bär ju slips? Fäder med viktiga arbeten bär slips. Elever ser fäder med viktiga arbeten bära slips men skolpersonalen bär aldrig slips. Har de kanske inte viktiga arbeten i skolan? Jo, med den betydelse lärare och andra pedagoger kan ha för barnens framtid borde också pedagoger knäppa skjortan och knyta på sig slips.

Om jämställd skola

Det här var menat som en insändare, men har inte sett att det publicerats, inte än i alla fall. 

Grundskolorna i vårt alliansstyrda Kungsbacka håller genomgående hög kvalitet, bland de bästa i Sverige, men som i övriga Sverige är fortfarande de tidiga skolåren en närmast totalt kvinnlig värld. I de senare åren är de genomsnittliga resultaten helt annorlunda för pojkar respektive flickor. Flickorna leder vanligtvis i alla ämnen utom idrott. Gymnasievalen är oerhört traditionella kvinnliga respektive manliga val. Det är inte en tillräckligt kreativ och inspirerande skola som först passar men sedan pressar flickorna, medan skolpojksnormen säger att det är coolt och macho att inte bry sig. Nej, här måste alla inblandade våga tänka utanför boxen och bryta dåliga mönster. Det är utan tvekan en av nycklarna till förbättring. Vi kan inte se på när en del flickor oroar sig sjuka över sina resultat medan pojkar slarvar bort sina chanser att söka till utbildningar med hög antagningspoäng. Om pojkarnas resultat matchade flickornas, vore mycket vunnet. I skoldebatten hörs alltför sällan synpunkter på jämställdhetsarbetet i skola och fritidshem. För Centerkvinnorna är jämställdhet i skolan en prioriterad fråga och får vi chansen tänker vi fortsätta lyfta frågan i nämnden nästa period. Vi behöver en jämställd skola för att ge både pojkar och flickor en god utbildning i en trygg skola och bygga ett samhälle utan könsdiskriminering. Ett långsiktigt hållbart samhälle där yrkesvalet faktiskt är ett personligt val, inte följden av ett under barn- och ungdomsåren genomlevt, givet normsystem.

Karin Green och Inga-lill Bengtsson
Centerkvinnorna 

Om tiggare

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
och om sin längtan sjöng han hela natten lång:

Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

Hotenanny Singers låg på svensktoppen i 52 veckor med dikten av Dan Andersson i början av 1970-talet. Då hade man svårt att tänka sig tiggare på gatorna i Sverige. Tiggare var något som fanns i långt-bort-i-stan, i fjärran utlandet och hur kunde de rika där leva med att se dessa fattiga människor på gatorna utan att göra något? Nu är det annorlunda. Sverige är mer en del av världen och fattiga EU-medborgare är i sin fulla rätt att söka lyckan här. Det syns. De sitter på Nils Ericssons-platsen, vid ICA och på andra ställen. Jobbigt att se för många. Så jobbigt för somliga att se att de vill skicka tillbaka de allra fattigaste till de fattiga områden där de hör hemma… helst ihop med de flyktingar som sökt sig hit undan krig och förföljelse i hemlandet. Ja, så får vi ju en bättre värld - med strutsmetoden. Det man inte ser finns inte. Nej, bättre kan vi. Bättre måste vi kunna. Tage Danielsson beskriver i Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, hur ”ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.” På samma sätt ger det faktiskt givaren en känsla av inre tillfredsställelse och välbehag att ibland sträcka ut en hand och hjälpa en behövande. Det verkar vara något som kommit i skymundan i vår moderna, mestadels välordnade tillvaro.

Om kollektivtrafik

Denna insändare har publicerats i Kungsbackaposten och Norra Halland:

Allt fler reser med bussar och tåg till arbetet. Kungsbackas invånare är inget undantag. Fler och fler har upptäckt att det ger en stor frihet att slippa bilköer och slippa leta efter parkering.  Det är både en frihetsfråga och en fråga om att bidra till en bättre miljö och minskad trängsel.

Öppnandet av Åsa station med några stopp av Öresundståget blev genast succé och fler stopp och bättre plats på tågen efterfrågas. Centerpartiet föreslår att vi inrättar en Hallandspendel, vilket i ett första steg skulle innebära att Kungsbackapendeln förlängs och fortsätter söderut med stopp i Frillesås och Fjärås och sedan vidare ner genom Väröbacka till Varberg. Det är fullt möjligt att köra pendeltågstrafik söder om Kungsbacka trots att det inte finns plats för fler tåg mot Göteborg. Det som behövs är ett par extra tågsätt och en anpassning av busstidtabellerna i Kungsbacka så att passagerarna hinner gå från och till spår 1. Fler stationer i södra Kungsbacka ger ökad möjlighet till utveckling av dessa delar av kommunen.

Vi föreslår även direktbussar till Göteborg från de större orterna i kommunen. Troligen behövs dessa även när tågtrafiken byggts ut. Det är trångt på E6 eftersom många pendlar i egen bil, men bussarna kan även köra på 158:an där det finns busskörfält in mot Göteborg.

För att underlätta för resenärer i våra stora pendlingstråk måste Kungsbackas politiker driva frågorna i Region Halland som beställer trafiken, så att fler kan och vill ställa bilen.

Maria Mia Andersson, Särö

Karin Green, Fjärås
Centerpartiet