Om yrkesval

Alltså, ibland undrar man. Hur ska ungdomar kunna välja utbildning och yrke när så många vuxna nedvärderar sina egna yrken? Har vi alla valt så fel att det inte går att rekommendera samma val till unga i vår omgivning? Ändå tragglar vi på i gamla invanda fotspår. Hur är det möjligt? Är vi verkligen så missnöjda? Knappast. De flesta av oss har nog ändå hittat en plats i arbetslivet där det känns att vi passar in och faktiskt gör lite nytta. Men lönen kanske är kass? Det må så vara i vissa fall, men i de flesta fall är nog även lönen ganska resonabel. Det är ju ändå så att oavsett yrke, så planar lönekurvan ut efter några år och så får man finna sig i att ungefär samma summa trillar in på lönekontot varje månad. Gör den bara det, så har vi ju valt rätt så till vida att yrkesvalet har lett till regelbundet arbete. Det är förmånligt och värt att rekommendera till unga. Yrket ger alltså jobb; det är faktiskt något som behövs och som uppskattas så till den grad att någon vill betala ut lön. Då är det väl värt att rekommendera till en ungdom?
Ibland känns det som vuxna behöver tänka till lite, sluta klanka på det egna yrket. Oavsett om det råkat bli arbete som kontorist, lärare, busschaufför, sjuksköterska, städare, kock, banktjänsteman eller något annat, så är det väl lika bra att erkänna: Har man varit i yrket flera år, så är det nog ändå ett hyfsat bra jobb. Dags att vi vuxna är lite mer positiva. Man ska ju börja med sig själv, så: yippie för transportsektorn, ständigt nya utmaningar, nya trafiker, krånglande datorprogam, telefoner och trilskande kunder. Inte en långtråkig dag på ett par decennier!