Om jobbskatteavdrag

Nu kommer som utlovat ett femte jobbskatteavdrag och höjd brytpunkt för statlig skatt.  Vi som har arbete borde väl jubla. Det kostar på att jobba och det kostar att jobba. Man har sålt friheten att disponera sin tid. Det går inte att välja om man ska ut på dagen eller stanna hemma. Det är bara att ge sig av på morgonen och vare sig det är med bil eller kollektivt så kostar det. Sedan verkar det som att var gång man deklarerar så har reseavdraget försämrats med en tusenlapp.  Jobbresandet och arbetandet upptar större delen av ens vakna tid. Om man inte dagligen orkar göra lunchlåda, så blir maten dyrare. Arbetskläder kostar också. Den som har någon slags kundservice eller representation i jobbet behöver hålla sig med en annan garderob än den privata. Sammantaget blir det en hel del kostnader som uppstår för att åka till jobbet. Så visst finns många skäl för jobbskatteavdrag och höjd brytpunkt tar bort marginaleffekter för vissa. Det är bra och jodå, alltid är det kul med mera pengar i lönekuvertet.

Men, om man blir arbetslös då? Eller sjuk och inte orkar längre? Eller inser att åren går och surfar in på minpension.se? Rätt vad det är kan sötebrödsdagarna vara över och det blir till att leva på en annan nivå. Så, spendera eller spara? Risk finns att det blir många som samlar i ladorna för att oron gnager.

Om kulturskolan

Läser Förskole- och grundskolenämndens budget. Där står vackra ord om ”skapande skola” och hur ”barns och ungas rätt till kultur” är en prioriterad fråga i kulturpolitiken i Sverige. Verksamhetscheferna uppmanas söka statliga medel till kulturella aktiviteter.
Samtidigt noterar föräldrar och lokalpressen hur en etablerad verksamhet som Kulturskolan i Kungsbacka fått försämrade villkor. Där finns tillgång till kvalificerade musiklärare som har möjlighet att komma ut till skolorna, om bara eleverna kan delta 20 minuter åt gången. Oftast har det spelats på en rast, men ibland har eleven fått gå några minuter från en lektion. Det är enligt förvaltningens tolkning av skollagen orimligt. Därför ska hela musiklektionen nu förläggas på rast eller efter skola och fritids.
Ska föräldrarna ta sig hem och köra fram och tillbaka till en musiklektion innebär det en halvdag i veckan med lönebortfall. Äldre barn kanske kan ta bussen själva, men har de inte rätt till skolkort ger busskortet en ökad kostnad på flera hundra kronor i månaden. Den som har musicerande barn och bor utanför centrum inser direkt att det gör musiklektioner till en ouppnåelig dröm för åtskilliga barn i glesbygd. Vi ska värna om barn rätt till kultur, men när en liten gosse eller tös till äventyrs vill utöva kultur genom eget spelande ställs stora hinder. Vi lever i en bakvänd värld.  

Om huvudbonader

Plötsligt händer det… eller njae, det kanske inte var så plötsligt, men:
På 1980-talet stred en sikhisk man förtvivlat mot Västtrafik för att få lova att köra spårvagn i sin turban. Han hade införskaffat sin huvudbonad i med uniformen matchande färg och material. På Västtrafik fick man visst panik.  Inte kunde man köra runt Göteborgs spårvagnar med turban. Det var otänkbart. Striden pågick länge, men någon turbanprydd förare har mig veterligt inte synts till i Göteborg till dags dato. När man landade på Heathrow eller Stansted under samma tidsperiod var något av det första man såg en hel hoper med uniformerad flygplatspersonal – många med matchande turbaner. Skillnaden i attityd bara två timmars flygresa bort var slående. 

I Göteborg syns fortfarande inga turbanklädda herrar i förarsätena på spårvagnar och bussar, men i morse på tåget, mötte en tågvärd i uniform toppad med hijab. Kanske har Göteborgare blivit lite mindre nervösa av för Sverige otraditionella klädesplagg. Tiderna förändras trots allt.

Om kyrkovalet

Nu börjar det dyka upp röstkort och valsedlar i brevlådan och på nätet diskuteras faktiskt en del kyrkliga frågor. Bland annat då frågan om vad Jesus egentligen tycker om politiska partier i kyrkan. Kyrkan känns inte som rätt forum för hård politisk debatt, men samtidigt står en kyrka som verkar i denna världen inte heller fri från vad som beslutas i politiska sammanhang. Medlemmarna och verksamheten påverkas positivt eller negativt av omgivningen. Man har ansvar för anställda och kyrkans medel att förvalta. Kyrkans medlemmar och besökare är heller inte bara kristna. De är samtidigt företagare och anställda, föräldrar och barn, friska och sjuka, fattiga och rika.
 
I en del församlingar i Kungsbacka finns visst bara en enda lista. Då blir det rena personval där man får kryssa sina tre kandidater. I andra församlingar finns flera listor. I Tölö och Fjärås är det många församlingsmedlemmar, som också är aktiva i Centerpartiet, så där ställer kristna centerpartister upp på en lista med partibeteckning. Hur som helst - glöm inte rösta söndagen den 15 september!

Om mobbning

Mobbning, kan man lagstifta mot det? Tja, mycket mobbare gör är redan olagligt, men kanske går det att skärpa delar av lagstiftningen. I Instagram-målen använde åklagaren nuvarande lagar och paragrafer och det räckte till åtal.  Om lagstiftningen är för klen för att leda till allmänt åtal, används den sällan i praktiken. Att själv driva ett enskilt åtal om förtal är det inte många utanför drottningens krets som har både inre styrka och ekonomiska medel till. Sedan är det ju ofta frågan om barn mot barn. Barn som behöver vägledning och som inte är straffmyndiga.   

Ett är säkert; finns något att åtala för, har redan en medmänniska farit illa. Sannolikt funderar inte mobbaren på om hen kommer åtalas för brottsrubriceringen förtal, misshandel, mobbning eller något annat. Det är andra mekanismer som styr gruppbeteenden, som det senast aktuella fallet med den urspårade nollningen på Lundsberg. Det viktigaste motmedlet är träget, systematiskt förebyggande arbete bland pedagoger, elever och föräldrar för en skolmiljö som inte accepterar nedvärderande tillmälen, hot och trakasserier. Det gäller vare sig det blir nya lagar eller ej.