Om smink

Nyligen lärde jag mig att killar inte bloggar. Det är tjejer som bloggar och det är för att bloggar handlar om smink. Jaha, ursäkta då, eftersom jag inte visste det så har jag inte kommit till det ämnet. I en annan tid fick vi lära oss att allt är politik, så med tanken att denna blogg skulle handla rätt mycket om politik blir det ett inlägg om smink och shopping.

m, nNär man ser att ett märke nagellack marknadsför sig som ”fritt från formaldehyd”, så undrar man en del: Det vanliga är tydligen rejäla mängder formaldehyd i nagellacket. Blir naglarna verkligen snyggare av det? Hur mår lungorna när vi kletar på det? Hur transporterades formaldehyden från kemifabriken, till lacktillverkningen och sedan till butiken?  Hur går det ihop med strävan efter en giftfri vardag fri från ftalater, dieselpartiklar i luften, kemikaler i hemmet och besprutad mat och farligt gods på vägarna? Vad betyder egentligen det andra som står på innehållsförteckningarna på kosmetikprodukter? Det borde vara självklart att konsumentvaror är giftfria.

Inte långt bort från kosmetikbutiken ligger ett annat alternativ, Body Shop. Där har man gjort business av att köpa och sälja varor som tillverkats på hållbara, schyssta vis och utan att testa på djur. Några kvarter bort finns alternativboden Tuvan som i många år satsat på ekologisk mat och Fair Trade varor. Det är inte bara på valdagen vi väljer. Varje dag väljer vi hur vi ska förvandla våra surt förvärvade slantar till konsumentmakt. Det gäller att välja något hållbart; något långsiktigt bra.     

Om principer

På morgnarna plockar vi pendlare gärna med ett exemplar av Metro. Inte är det så högkvalitativ läsning alla gånger, men ett och annat intressant står där. Lite nyheter får man sig till livs och ett och annat lär man sig. Bland dagsfärska nyheter och ett myller av annonser smygs in en krönika av någon av Metros kolumnister. Vilken varierar och ämnena likaså. Ibland är det lärorikt. Till exempel den dagen vi fick lära oss om journalistiska principer. En viktigt journalistisk princip är visst att man skriver om det extraordinära, det som är annorlunda, utanför normen, inte det normala
och vardagliga.

Jaha ja, det förklarade en del. Här har vi andra som inte gått på journalisthögskolan gått omkring i villfarelsen att journalister försöker beskriva sanningen och berätta hur det är. Det finns ju områden i tillvaron där man inte själv är så noga bevandrad, men nej, då ska man inte vara så säker på att journalisters artiklar ger korrekt information. Hade man vetat det, hade man kanske oroat sig mindre; över läkarbesök, sjukdomar, olycksrisker, ålderdomen och andra små orosmoln på den annars ständigt klarblå västkust-ska himlen.

Om tiden

Alltså, om tiden mellan ”Overshoot Day”, numera den 20 augusti, då vi förbrukat naturens resurser för hela året och ”En Köpfri Dag” den 30 november. Det kan vara en tid att begrunda den västerländska livsstilen.  Statistikern Hans Rosling demonstrerar glädjande i animerade tabeller och diagram hur mycket bättre invånarna på jorden faktiskt fått det, åtminstone i genomsnitt. En hel del positivt har hänt i världen.  Men, varje år kommer ”Overshoot Day” allt tidigare i kalendern. Även utan att vara matematiker ser man att här går plus och minus uppenbarligen inte jämnt upp. Den förbättrade levnadsstandarden verkar ha kommit fram genom att vi snyltat på Moder Jords kapital – inte genom att vi lärt oss hushålla och använda resurser på rätt sätt.

För allas vår skull måste det vända och det fort. Kampanjer som ”En Köpfri Dag” eller ”Earth Hour” gör naturligtvis mycket lite i sig, men de stämmer till eftertanke. Vi är i skriande behov av en modern, hållbar livsstil, ett liv i samklang med naturen och med en giftfri vardag, en tillvaro som håller i nästa generation också och nästa och nästa och nästa.