Om den svenska modellen

För att få en debatt på en högre nivå, motionerade jag till Centerpartiet för en utveckling av ”den svenska modellen” med dispositiva lagar som kompletteras av kollektivavtal till Finlands modell, som är liknande men verkar stabilare med allmänbindande kollektivavtal. Skickade också en liknande motion till Unionen. Tyvärr kunde jag inte vara med på kretsens årsmöte och försvara motionen, utan den avslogs, tydligen till följd av protester från CUF. Tråkigt för jag hade gärna sett ett svar både från Centerstämman och från Unionens kongress, som också hålls i år.Här är bakgrundsbeskrivningen:

”Sveriges näringsliv är oerhört internationaliserat och vi är sedan ett par decennier en del av EU. Svenska företag verkar i många andra länder samtidigt som företag från allehanda länder köper eller startar verksamhet i vårt land. Vi har också många nya svenskar från olika håll i världen som startar bolag och anställer personal. Det innebär en på många sätt positiv och kreativ utveckling av vårt näringsliv. Ungefär 25 % av de privatanställda i Göteborgsområdet arbetar i utländskt ägda företag*. Trots förändringarna och en alltmer sammanlänkad värld har vi behållit det unika system som vi kallar ”den svenska modellen” där väldigt stor del av villkoren för de anställda i dessa bolag avtalas branschvis och genom frivilligt slutna kollektivavtal.  Branschvisa överenskommelser ger oöverträffat lämpligast villkor för varje del av näringslivet. Seriösa företag följer naturligtvis branschpraxis, men just att delar av anställningsvillkoren är en praxis och inte lag kan göra det svårt att för utländska ägare att förstå varför man ska t ex ge anställda minst den avtalade minimilönen, följa den maximala övertidsgränsen eller betala in till avtalspensionen. Så länge det är frivilligt att tillämpa avtalsvillkoren finns också hela tiden en risk att en mindre seriösa företag helt enkelt väljer att tjäna mer pengar genom att dumpa anställningsvillkoren.  Vad gäller den offentliga sektorn finns risken att mindre seriösa företag i offentliga upphandlingar lägger anbud, som baseras på låga kostnader på grund av bristfälliga anställningsvillkor. Det kan ge en kortsiktig besparing, men samhälleliga kostnader visar sig senare i notan för sjukskrivningar och ohållbart låga pensioner.”

Om politikeråret

Så smällde det till och drog igång. Efter lite rast och vila från politiken under jul och nyår blev det uppstart med Centerpartiets i Halland nyårsträff i början av januari. Sedan i rask följd utbildning i partiet och i nämnden, möte med partidistriktet, kommunfullmäktige och dessutom med nämnd och arbetsutskott.  Högst varierande ämnen för mötena får sägas; från decemberöverenskommelse och migrationspolitik, till skolbudget, stadsutveckling och kommunal verksamhet i Kungsbacka.

Nu har ju kommunpolitik visat sig vara betydligt intressantare än namnet förråder, men hur intressant det än är, så har ju dygnet bara 24 timmar. Därför är det emellanåt nästan tur att några möten krockar, även om valsituationerna blir svåra. För bland alla skevheter och orättvisor här i världen finns faktiskt en rättvisa. Dygnet har samma längd för oss alla; 24 timmar gäller - punkt slut, så de timmarna ska räcka till både möten och att hinna läsa in sig på handlingar och försöka få gjort lite annat också. Måndag till fredag är ju arbetsdagar för en fritidspolitiker och en och annan natts god sömn är ju inte fel och motionera bör man inte bara göra på papper. Det ska vara fysiskt också, annars säger kroppen ifrån på ett eller annat vis. Fast skriftligt motionerande rekommenderas som en möjlighet till inflytande för var och en som blivit partimedlem. Det är i dessvärre inte stor andel i Sverige nu för tiden, någon procent bara, men en vacker dag ska väl fler och yngre medborgare se tjusningen med lokalpolitiska uppdrag, så trenden vänder och det våras för politiken.