Om infrastruktur:

I infrastrukturgruppen i Halland fick vi tyvärr inte till någon gemensam text i tid och det fanns bara några rader under den rubriken i Wikin idéprogrammet. Det kändes alldeles för lite. Vi får se vad de behåller, men la till nedanstående:

För ett gott liv i ett modernt land i vår nutida värld krävs en mycket väl fungerande infrastruktur.
Med infrastruktur menar vi då alla de delar som binder samman land och stad, städers ytterområden med stadskärnan och vårt eget land med andra delar av världen. Det är fysiska väg- och järnvägsnät, cykelleder och gångvägar, hamnar och farleder likväl som radio och tv-sändningar, telefonnät och fiberoptik. Allt det som gör det möjligt för människor att nå varandra, att nå information, utbildning och varor. Allt det som gör det möjligt att nå hjälp vid sjukdom och i nödsituationer eller gör kulturellt och sportsligt utbyte möjligt. Dialog mellan land och stad, mellan vårt land och andra länder är något positivt som skapar utveckling och välfärd, som bidrar till ekonomiska verksamheter och vänskapsband över gränser. Gränserna må vara fysiska eller kulturella, språkliga eller åldersmässiga.

Vi blir alltfler som pendlar långa avstånd mellan olika städer eller inom de tre storstadsregionerna.
Vi blir alltfler som är beroende av att kunna komma till ett arbete på ett smidigt sätt eller att kunna arbeta på distans genom modern teknik. Vi blir också alltfler som har nära och kära på andra håll i landet eller världen. Vi ska sträva efter att verksamheter och boende ska fungera på olika håll i Sverige och verka för att förbindelser av olika slag optimeras i alla delar av landet. Tillgängligheten till kollektivtrafik och moderna tekniska kommunikationer ska vara god för alla, oavsett bostadort eller fysiska eller mentala funktionshinder. Det ska bådefungera praktiskt och prismässigt. Samtidigt ska både varu- och persontransporter utföras på ett rationellt och långsiktigt hållbart sätt för att i minsta möjliga mån fresta på vår gemensamma miljö.

Om Presseskolan:

Föräldrar är upprörda. Varför? Jo, numera ingår alla Onsalas skolor i samma pedagogiska enhet. Verksamhetschefen där har tagit fram ett förslag för ett bättre utnyttjande av skolornas lokaler. Inget beslut är fattat ännu, men i korthet föreslås istället för två skolor med F-5, en med F-9 och en med 6-9, en ändring så det blir tre F-6 skolor och en 7-9 skola. Det stämmer bra överens med den nya läroplanen och med de nya lärarutbildningarna. Alla Onsalas elever får på så sätt sina betyg i årskurs 6 av lärare som de haft ett antal år, istället för ibland bara ett år. Framtida rekrytering av nya lärare blir mer logisk, eftersom nya lärare utbildas för undervisning i åk F-3, 4-6 eller 7-9. Högstadieskolan blir relativt stor, men den indelas i två enheter. Man kan vara säker på att ha ett elevunderlag som gör att det går att erbjuda hela tjänster även till lärare i specialämnen som franska, bild och hemkunskap. Den nya läroplanen kräver att lärarna är behöriga i de ämnen de undervisar, även om övergångsregler gäller till 2015. Samtidigt som man får en bättre organisation undervisningsmässigt möjliggörs en ändring av upptagningsområdena så att fler barn i de lägre årskurserna får plats på sin närmaste skola. Trycket på Presseskolan har varit stort. Detta utan att man behöver bygga till någonstans.

De som är upprörda är föräldrar med barn i åk 7-9 på Presseskolan och vars barn alltså måste byta skola, fast de är nöjda nu. Det är klart att det är en missräkning, när det inte blir som man tänkt sig. Men i Kungsbacka är inte Presseskolan är en unik stjärna på en annars mörk skolhimmel. Den är en bra skola, bland en mängd andra bra skolor. Ser alltså ingen anledning till oro över de äldre elevernas byte till en annan, närliggande, bra högstadieskola. Vinsterna med förslaget är stora; särskilt för de yngre barn som får närmare till skolan, men även vad gäller möjligheterna till korrekt betygssättning, framtida lärarrekrytering och investeringsbehov i lokaler.

Om Unionen:

Medlemmarna strömmar till… eller ja, i alla fall ett par stycken. Nu vill man ju gärna tro att det beror på vårt ypperliga kampanjande under årets Unionen-vecka, men det är klart det kan ju hänga samman med konjunkturen också; att folk ser om sitt hus och tänker på att de faktiskt har hus och hem att betala. Skulle det verkligen gå åt skogen på jobbfronten, då sitter Unionens inkomstgaranti fint. En och annan tror kanske att man som arbetslös nog får något nytt på ett bemanningsföretag, men är det några som åker ut snabbt så lär det vara bemanningsföretagens anställda. Det är ju själva poängen med inhyrd personal.
Det sägs att vi övergått från industrisamhälle till tjänstesamhälle, men vem ska köpa tjänsterna om inte industrierna? Många delar av storföretagens arbetsuppgifter har ju helt enkelt flyttats till externa utförare och därmed statistiskt omdefinierats till tjänsteproduktion, men grunden är då ändå varuproduktion. I transportsektorn märks det direkt när industriföretagens försäljning svajar; för vem ska vi lasta åt om inte exportindustrin bokar? Det känns visst att det inte är samma tryck i exporten längre, men vi importerar ju lite smått och gott förstås. Frukt och kött från södra halvklotet säljs här och kafferosterierna ska ha sina bönor. För hur det nu än står till med ekonomin, så nog kan unnar vi oss en kopp gott kaffe.   

Om kärnkraft:

Med sitt så kallade stresstest satte Greenpeace fokus på kärnkraften i Sverige, men... hur kan det komma sig att vi fortfarande diskuterar kärnkraft? De som är några år yngre än mig kan inte minnas, men debattens vågor gick skyhöga i slutet av 1970-talet. Till slut ledde det till något så exceptionellt som en folkomröstning. Där fanns tre alternativ: Linje 1 att lita på tekniken och fortsätta producera el i kärnkraftverk förespråkades av Moderaterna. Linje 3 att avskaffa den miljöfarliga verksamheten så raskt som möjligt drevs av Centerpartiet och Kds. Linje 2 att avveckla kärnkraften så sakteliga under en 30-årsperiod var Socialdemokraternas och Folkpartiets alternativ. Så gott som alla tog ställning. Fysikmagistern var linje 1:are, kärnkraftfrälst och fullständigt övertygad om att avfallsproblemen skulle lösas inom bara några år. Stallkompisens mamma å andra sidan var nej-tackare i linje 3 och kramade träd på Kynnefjäll på fritiden, förskräckt över planer på slutförvaring där. Klasskompisens pappa som var inbiten sosse följde troget partilinjen.

I och med folkomröstningen sattes en punkt. Kärnkraften skulle på ett ordnat sätt avvecklas fram till år 2010. Nu skriver vi 2012; alltså är kärnkraften avvecklad nu. Eller...inte…?

Om genuspedagogik:

I Kungsbacka har SD motionerat om ”att lägga ner allt trams om en könsneutral förskola och genuspedagogik” i förskolans värld. De vill att barnen ska få välja vad de vill leka med. Men, hallå? Det är väl just det genuspedagogik syftar till: att pojkar och flickor ska känna frihet att verkligen göra det de vill, utan att begränsas av här och nu rådande könsnormer; att inte förskolans leksaker och aktiviteter delas i stereotypt rosa och blått på leksakskatalogernas absurda vis. Väljer vi då inte lekar, fritidsaktiviteter och arbeten fritt i ett modernt land som Sverige? Njae, vi kanske överskattar oss själva. Traditioner och omedvetna vanor styr sannolikt vardagsvalen mer än vi anar.
Sverige har en arbetsmarknad som är hårt segregerad i manliga och kvinnliga sektorer; kvinnor i vård och omsorg och män på byggarbetsplatser och i verkstäder. Personal i förskolan och skolans lägre årskurser är nästan enbart kvinnlig och flickor klarar sig genomgående bättre i skolan. Varför passar inte dagens skola pojkar lika bra? Hur grundläggs egentligen de attityder som göra att nästan bara flickor väljer vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet, medan pojkar väljer fordons- och teknikprogram. Men vi kanske vill ha det så? Ja, det kanske vi vill i viss mån, men sannolikt är det så att vanans makt begränsar våra val, vi suboptimerar våra liv och vårt gemensamma samhälle om vi inte ibland lyfter blicken och funderar över andra sätt att vara flicka och pojke, kvinna och man. Manligt och kvinnligt har helt klart varierat under historien och mellan olika kulturer. Där har genuspedagogiken en uppgift att fylla, att tidigt verka för friare livsval.