Om genuspedagogik:

I Kungsbacka har SD motionerat om ”att lägga ner allt trams om en könsneutral förskola och genuspedagogik” i förskolans värld. De vill att barnen ska få välja vad de vill leka med. Men, hallå? Det är väl just det genuspedagogik syftar till: att pojkar och flickor ska känna frihet att verkligen göra det de vill, utan att begränsas av här och nu rådande könsnormer; att inte förskolans leksaker och aktiviteter delas i stereotypt rosa och blått på leksakskatalogernas absurda vis. Väljer vi då inte lekar, fritidsaktiviteter och arbeten fritt i ett modernt land som Sverige? Njae, vi kanske överskattar oss själva. Traditioner och omedvetna vanor styr sannolikt vardagsvalen mer än vi anar.
Sverige har en arbetsmarknad som är hårt segregerad i manliga och kvinnliga sektorer; kvinnor i vård och omsorg och män på byggarbetsplatser och i verkstäder. Personal i förskolan och skolans lägre årskurser är nästan enbart kvinnlig och flickor klarar sig genomgående bättre i skolan. Varför passar inte dagens skola pojkar lika bra? Hur grundläggs egentligen de attityder som göra att nästan bara flickor väljer vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet, medan pojkar väljer fordons- och teknikprogram. Men vi kanske vill ha det så? Ja, det kanske vi vill i viss mån, men sannolikt är det så att vanans makt begränsar våra val, vi suboptimerar våra liv och vårt gemensamma samhälle om vi inte ibland lyfter blicken och funderar över andra sätt att vara flicka och pojke, kvinna och man. Manligt och kvinnligt har helt klart varierat under historien och mellan olika kulturer. Där har genuspedagogiken en uppgift att fylla, att tidigt verka för friare livsval.