Om kulturskolan

Läser Förskole- och grundskolenämndens budget. Där står vackra ord om ”skapande skola” och hur ”barns och ungas rätt till kultur” är en prioriterad fråga i kulturpolitiken i Sverige. Verksamhetscheferna uppmanas söka statliga medel till kulturella aktiviteter.
Samtidigt noterar föräldrar och lokalpressen hur en etablerad verksamhet som Kulturskolan i Kungsbacka fått försämrade villkor. Där finns tillgång till kvalificerade musiklärare som har möjlighet att komma ut till skolorna, om bara eleverna kan delta 20 minuter åt gången. Oftast har det spelats på en rast, men ibland har eleven fått gå några minuter från en lektion. Det är enligt förvaltningens tolkning av skollagen orimligt. Därför ska hela musiklektionen nu förläggas på rast eller efter skola och fritids.
Ska föräldrarna ta sig hem och köra fram och tillbaka till en musiklektion innebär det en halvdag i veckan med lönebortfall. Äldre barn kanske kan ta bussen själva, men har de inte rätt till skolkort ger busskortet en ökad kostnad på flera hundra kronor i månaden. Den som har musicerande barn och bor utanför centrum inser direkt att det gör musiklektioner till en ouppnåelig dröm för åtskilliga barn i glesbygd. Vi ska värna om barn rätt till kultur, men när en liten gosse eller tös till äventyrs vill utöva kultur genom eget spelande ställs stora hinder. Vi lever i en bakvänd värld.