Om vab, vob, jobb

Alltså, hela ordet vobba är ett felslut; som en sådan där geometrisk synvilla. Att vobba är i sig en omöjlighet. Arbete utförs på arbetsgivarens uppdrag och bekostnad. Den som är hemma med sitt sjuka barn vabbar på försäkringskassans och ytterst våra skattemedels bekostnad. Därför mötas aldrig de två. Det är antingen det ena eller det andra. Om det sjuka barnets förälder istället kollar jobbmail eller förbereder ett kundbesök, ja då har vabbandet övergått i arbete och ska följaktligen bekostas av arbetsgivaren. Den som sköter diverse arbetsuppgifter hemifrån, hen arbetar. Arbetsgivare ska inte gynnas av att personal som är hemma för vab ändå jobbar. Anställda ska naturligtvis kunna ersätta varandra i händelse av egen eller ett barns sjukdom.  Vem vill att våra skattepengar ska användas till att subventionera arbetsgivare som inte anställer tillräckligt med personal? Som inte sätter in vikarier eller fördelar arbetet så att sjukdomsperioder går att överbrygga? Då ger man arbetsgivare som ignorerar den psykosociala arbetsmiljön ekonomiska fördelar framför de som har ett annat synsätt. Nej, arbete är arbete och sjuka barn har rätt till förälderns odelade omtanke och uppmärksamhet. Är barnet på bättringsvägen och leker självt, så varsågod och slå på datorn, men kalla det inte för vobba eller något annat obskyrt. Kalla det för vad det är, att arbeta hemifrån. Alltså att jobba med ”j” och ingen annan begynnelsebokstav.