Om toaletter

Besökte två länder under sommarsemestern; Tyskland och Grekland. Båda länder väl värda fler besök, men tala om kontraster. På autobahn kör den ena bilen nyare än den andra på lenaste asfalt. Varenda vägkrog man stannar på har toaletter som är fräschast tänkbara. De spolar automatiskt, sittringen roterar och rengör sig själv. Vatten, tvål och handduk styrs av sensorer. Som science fiction; fast på riktigt.

Så landar man på Kreta. Efter att har försökt undvika den minimala flygplanstoan styrs stegen mot damtoaletten och vad möter en där? Tja, första toan är visst trasig. Sittringen saknas, så det blir att vänta lite till. Så öppnas nästa dörr. Hm, ingen sittring där heller?! Det går sakta upp ett ljus. Nej, sådan lyx som sittringar finns visst inte alls. Toapapper finns i alla fall som väl är. Så det grekiska systemet: Avloppssystemen klarar inte papper, så ner med det i en papperskorg bredvid. Sedan ut i bussen och iväg på en lappad, knagglig asfaltväg.

Ja, ländernas ekonomier representerar Europas toppen och botten. Det märks – i alla fall på toa.